Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Urg. hw i nord. språk. 3
ljud och framför komonant hw utvecklats till w: *ehwa(n)
> *ehw(jR) > *Bw(r), under det framför vokal hw givit h (som
sedermera bortfallit) eller på en gång förstummats, varvid
då sér etc. vore att förklara ur tvåstaviga former: *selman
(> *sêhà) > *sëa osv.
Då så olika meningar framträtt, torde en sammanhän-
gande undersökning av frågan vara av intresse.
I Norges indskr. 1: 117 if. och Indledn. s. 64 IF. har
Bugge visat, att ^-runan i samnord. tid måste ha haft nam-
nen ÿR och ëR vid sidan av varandra *). Bugge härleder
det förra ur ett urnord. Hwclr, det senare ur ett urnord.
*îhaR > *ëhaR, växelformer av det nordiska namnet för ide-
gran. Dessa båda växelformer måste, om de existerat, föras
tillbaka på en välbekant växling urgerm. *ïhwa- :*«(§)wa-
(jfr t. ex. Lidén Indog. forsch. 18: 502, Fick Yergl. wb.4
3: 28, Kluge Et. wb.7 s. 107), representerad även av mot-
sättningen feng. éoh, fht. ïcha, Schweiz, dial. ïche å ena sidan
och feng. éow, nø, fht. iwa osv. å den andra. Nu kan *Br
vara utvecklat endast ur det av Bugge förutsatta (*ïhaR>)
*ëhaRj resp. ur ett *ehwaR med samtidigt bortfall av hela
förbindelsen hw, däremot icke ur ett (Hhwrn > *ehwaR >)
*ewaR) som nämligen skulle ha gett *ëWR > *íór (jfr Kock
Arkiv 17: 355 ff., v. Friesen Till den nord. språkhist. 1:
30 if.). På grund härav måste i det ursprungliga (*lhwa,R >)
*éhwaR w ha bortfallit före h eller hela ljudförbindelsen hw
på en gång försvunnit ur uttalet.
Samma ord, som nu berörts, vill Bugge Norges indskr.
I: 111, 123 återfinna, använt som mansnamn, i ett par
urnord. runinskrifter: dat. sing, ©he på Åsumsbrakteaten
(: ehe ik akan fahi), nom. sing. *ëhaR i förkortningen e på
By-stenen i Norge. Är tolkningen av Åsumsbrakteaten
*) Annorlunda om dessa förhållanden, men föga övertygande, Grrien-
berger i Arkiv 14: 101 ff., Wimmer Die Kunenschrift s. 243 flf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
