Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Olson: Urg. hw i nord. språk.
riktig, skulle vi således här ha ett direkt belägg för utveck-
lingen hw > h mellan vokaler. Då Asumsbrakteaten anses
förskriva sig från 6te århundradet, skulle ljudövergången
tillhöra en mycket tidig period i de nordiska språkens
historia.
Till samma slutsats skulle man komma, om Bugge gissat
rätt med avseende på tolkningen av ordet ©a på den danska
brakteaten nr 63 (Kphmns mus. nr 21433) och formen ei^n
på Krogsta-stenen (liksom Asumsbrakteaten daterad till 6te
årh.). Det förra förklarar Bugge Aarbøger f. nord. oldkynd.
1905, s. 288, som ett mansnamn i nom., vars ursprungliga
form vore ett *ehwan och som vore identiskt med det forn-
tyska *eho som Förstemann Altd. namenb. 1: 451 sluter sig
till ur släktnamnet Ehingas. Det senare tolkar han, Norges
indskr. 1: 129, som ett *ëingan, gen. av ett namn *éinge,
äldre *ehwingan. Båda äro enligt Bugge avledningar av
*ehwa- (got. aihva- osv.) ”häst”.
Nu bör naturligtvis icke alltför stor vikt föstas vid de
anförda tolkningarna av runinskrifter *). Av större bety-
delse synes mig däremot den strax förut refererade kombi-
nationen vara. Den visar, att åtminstone i vissa ord eller
i vissa ställningar ett urnord. hw utvecklats till h eller på
en gång försvunnit.
Av det material, som från de nordiska språkens histo-
riska perioder kan framdragas till frågans belysande, är helt
naturligt somligt av den art, att det icke erbjuder någon
hållpunkt för avgörandet i den ena eller andra riktningen.
Så är fallet med den fem. o-stammen urg. *ahwö (Zu-
pitza Die germ. gutt. s. 60, Fick Vergleich, wb.4 3: 9 osv.)
:> isl. d, fsv. ä. I detta ord skulle näml. i nom. (och ack.)
sing, troligen w falla framför u i den urnord. formen *ahwu
oberoende av en allm än utveckling hw^>h. Detta förlopp:
’) Beträffande de två sist nämnda jfr nedan s. 19, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
