Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Olson: Urg. hw i nord. språk.
68 f., Kluge Et. wb.7 s. 423, Falk o. Torp Et. wb. 2: 960,
Fick Vergi. wb.4 3: 439) > isl. sia f. rsålP *).
Det återstår emellertid, sedan dessa ordgrupper utgall-
rats, ett icke alldeles obetydligt antal former med urg. hw,
som för vår fråga synas vara av större eller mindre bety-
delse. Jag övergår till dessa, i det jag förutskickar den
anmärkningen, att materialet nästan genomgående synes peka
i en bestämd riktning: i förbindelsen hw har w fallit tidi-
gare än h (eller ock hela ljudförbindelsen samtidigt för-
stummats).
Urg. *ahwala- (Zupitza Die germ. gutt. s. 63, Fick
Vergl. wb.4 3: 8; jfr även Walde Lat. et. wb.2, under acii-
leus) > urn. *ahwalaR > *ahalaR > äalR > isl. -all (i sammans.
so&-áll ’köttgaffel’); plur. *ahwalöR > *àhalôR > *älaR > isl.
*álar. En motsatt behandling skulle i sing, gett: *ahwalaR
> *äwalaR > isl. *áfall. Då emellertid plur. under den senare
förutsättningen skulle ha fått gestaltningen *ahwalöR >■*äwa-
Iör > *âwlaR > *çlar > isl. *alar, så kunde dock sing. *áfall
ha ombildats till åll efter pluralen. Å andra sidan är här-
emot att anmärka, att en dylik omgestaltning av en två-
stavig sing, efter den synkoperade pluralen åtminstone vid
mask. subst. synes vara ytterst sällsynt. Av ord på 41-,
-al-, -ul- känner jag intet2), av ord på 4n-, -an- etc. blott
det tvivelaktiga ræxn (Torp i inledn. til Hægstad o. Torp
Gamalnorsk ordb. s. XLIV). Menar man, att ombildningen
här legat närmare till hands än vanligt på grund av den
‘) I det sistnämnda måste i varje fall t (i st. f. väntat é) framför h
förklaras ur oblika formen, där u i ändeisen hindrat övergången till ë (jfr
Noreen Aisl. gr.3 § 106. B, Kock Sv. ljudhist. 1: 134).
*) Hit höra nämligen säkert icke, såsom stundom antagits, orden ictrl
och karl (i st. f. Hrill o. *kerill från plur. iarlar o. karlar). Förekomsten
av de enstaviga formerna även på utomnord. botten i dessa ord (feng. eorl,
fsax. erl osv., feng. ceorl, earl, fht. karl etc.) visa, att i dessa ord redan i
urgammal tid suffixet -l (utan mellanvokal) växlat med -il.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
