- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
10

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 Olson: Urg. hw i nord. språk.
Hêhwa > Hëwa > isl. Héfa; under förutsättning av svag böj-
ning pres. ind. sing. HêhwêR > HëwëR > isl. Hêfir, plur. =
ovan, prêt. Hëhw(ë)&ô > Hewða > Hjócfa osv. Det är uppen-
bart, att man här endast genom antagande av ytterst in-
vecklade — och jag tillägger: otroliga — utjämningsprocesser
kan konstruera fram de faktiskt föreliggande nordiska formerna.
Nu har visserligen Pipping, såsom inledningsvis nämn-
des, antagit ett tidigt bortfall av w dels framfor ett seder-
mera synkoperat i, dels framför nasalerad ändelsevokal.
Genom dessa antaganden skulle ett starkt böjt pres. ind.
sing, ge: HlhwÍR > H i w í r H i í r > Hlr, inf.: Hêhwan > Hë-
wan > *lëa, och genom utjämning från dessa skulle de övriga
formernas w-förlust förklaras. Redan ovan har jag emellertid
anmärkt, att antagandet av w-bortfall framför sedermera syn-
koperat i utan allt tvivel är oriktigt. Att icke alla formerna av
verbet kunna rimligen förklaras ur inf., även om Pippings
mening beträffande denna forms utveckling är riktig, torde
vara tydligt.
Urg. *nëhwa- (Zupitza Die germ. gutt. s. 66 ff., Fick
Vergl. wb.4 3: 289 osv.) > urn. *nähwa- (> *näha-) > *nä(a)-
> isl. nå- fsv. na- i sammansättningar (isl. nábúi, nâborinn,
nágranni etc., fsv. naboe, nabundin, nabyggiare m. Ü.). Vid
sidan härav förekommer på fvästnord. botten ett mycket
sällsynt nó- (såvitt jag kunnat finna uppvisat blott från ett
ställe i liskr. Cod. AM 677 i ordet nógram, se Gislason
Um frumparta s. 171 och jfr "Wadstein Fnor. hom. ljudl. s.
73). Kock Indog. Forsch. 5: 155 och Noreen Aisl. gram.3
§ 74. 2 anse nó- såsom ljudlagsenligt uppkommet ur ett
urn. *nähwa- genom w- (enl. Noreen, som antar sonantisering,
w-)omljud, och Noreen menar, att denna övergång skett
i starktonig ställning, under det att ett urnord. *nähwa- i
svagtonig ställning gett det vanliga nå-, emedan w-om-
Ijud i svagtonig ställning ej inträtt (a. arb. § 75). Såvitt
jag förstår, kan emellertid på denna enstaka form nó- alldeles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free