- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
15

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Urg. hw i nord. språk. 15
av iri. huél finnes, så vitt jag kan se, icke. — Biformen
isl. hjól, fsv. hiul förklaras däremot naturligt ur ett urg.
*hwe(z)wla (som antages redan av Sievers PB Beitr. 5: 149;
jfr utom ovan cit. förf. även t. ex. Kluge Urgermanisch3 s.
65, delvis Fick Yergl. wb.4 3: 116).
Det nu framlagda materialet synes mig, såsom redan
antecipationsvis anmärkts, otvetydigt peka i en bestämd rikt-
ning: i de nordiska språken har den från urgerm .
tid ärvda ljudförbindelsen förlorat to-ljudet före Ä-
ljudet (eventuellt på en gång förstummats). Yissa
former äro redan i och för sig bevisande. Till dessa räk-
nar jag samnord. *éR (ovan s. 3), isl. lær, fsv. lär (för så
vitt dessa utgå från ett Hahwaz, jfr s. 9), fsv. när etc.
(s. 11), isl. fsv. nær (s. 12), isl. -sær (s. 14), isl. huél (s. 14),
vilket sistnämnda dock intar en särställning därigenom, att
redan i förnord. tid hw omedelbart åtföljdes av konsonant.
Yid några andra föreligga åtminstone mycket starka indi-
cier: isl. Ijd, fsv. lea (s. 9 f.), isl. sjå, fsv. sea (s. 13), isl.
sjåldr (s. 14). Intrycket av materialet i det hela synes
mig ofrånkomligt ge den nämnda regeln vid handen.
Det återstår emellertid då att framdraga, vad som
eventuellt kan tala emot den sålunda gjorda slutsatsen, och
att försöka komma till rätta med detta.
Någon egentlig svårighet synes mig härvid icke vållas
av isl. mor ”mås”, pl. mdvar, som av v. Friesen Till den
nord. språkhist. 1: 49 noten anföres som ett bevis för ut-
vecklingen hw > w i de nordiska språken. Jämte stamfor-
men urg. *maihwa-J *maihwi- (jfr Noreen Urg. lautl. s.
179, Altisl. gram.3 § 74. 2, Uhlenbeck PB Beitr. 20:
328, 26: 572, Fick Yergl. wb.4 3: 301 osv.), från
vilken v. Friesen utgår och som ligger till grund för fht.
mëh, måste man även (för feng. mœw, méaw, ndl. meeuw,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free