Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Kook: Till Arkiv uf. XXYI. 339 ff.
Aarböger 1901, hvor haandskriftspörgsmaalet for förste gang blev
tilfredsstillende belyst, og den danske oversættelse, som er bleven
omtalt med værdigt ros her i Arkiv — maa saaledes siges at være
vel anvendt, og alle dyrkere av islandsk litteratur og historie vil
sikkert vide ham tak derfor.
Kobenhavn, okt. 1912. Sigurdur Nordal.
Till Arkiv nf. XXVI. 339 ff.
I senaste häfte av denna tidskrift (Ark. nf. X X V I, 4) sökte
jag visa, att äldre a-brytning ljudlagsenligt inträdde i det väst-
nordiska språkområdet även i k o rtsta v ig a ord. Ehnru det där
meddelade bevismaterialet torde vara till fyllest görande, skall jag
här anföra ytterligare ett par stöd för denna min mening.
S. 344 ff. framhöll jag, att äldre a-brytning föreligger i det
viktiga ordet fnorska iak (pronomenet ’jag’), hvarav även yngre former
finnas i vissa norska bygdemål.
Detta bekräftas ytterligare av Hægstads framställning i "Fest-
skrift til professor Alf Torp" (1913) s. 68. Han upplyser nämligen
om att målen både i Vestfold och i östfold (Smaalenene) använda
jä ’jag’, hvars vokal har "tydelig svip av a"; han anser detta jä
(Ja). hava uppstått nr iak.
Att den i ett diplom från Hjaltland (Shetland) år 1464 flera
gånger mötande formen iak ’jag’ angiver en på dess öar använd
inhemsk uttals-form av ordet, bekräftas av det år 1774 uppteck-
nade shetländska, på "norn" (den gamla nordiska dialekten) avfat-
tade Hildinakvadet. Detta använder nämligen pronominal-formen
yach (8 ggr), yagh (2 ggr; Hægstad Hildinakvadet s. 60, s. 97),
och tydligen måste diftongen ia i det medeltida shetländska iak
och i det shetländska yadi, yagh från 1774 förklaras på samma
sätt. Redan Jakobsen, som speciellt studerat "norn", förklarar i
sin Etymologisk ordbog over det norrøne sprog på Shetland s. 135
ya i yach, yagh alldeles riktigt såsom brytuingsdiftong.
I ett diplom från Hadeland av år 1369 (DN. I nr 403) an-
träffas formen jék ’jag’. Då såsom Hægstad anf. Festskrift s. 67
framhåller, denna form icke kan vara en danism och ej häller rim-
ligen en svecism, och då brytningsdiftongen ia i detta samma
diplom i framljud (men framför annan konsonant) övergått till ie
i gen. (iarftar >) ierdar, så fattar jag iek såsom utvecklat ur iak
med äldre brytning. Till Hægstads avvikande förklaring a. st.
kan jag icke ansluta mig.
Till de i Ark. nf. XXVI, 348 diskuterade exemplen på fnorskt
skial ’dokument etc.’ med äldre a-brytning bör läggas även "mædh
swa skiaF DN. nr 284 (Sande, år 1355), från en något äldre tid
än de förut anförda. Jmf. Hægstad Hildinakvadet s. 60, som här-
med sammanställer det i flera nynorska mål (i Robyggelaget, Sæ-
tesdal, Telemarken etc.) använda skjal ’morskab’.
Axel Kook.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
