- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
116

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116 Olson: Förlust av w.
bevisade meningar hos en forskare åberopas av en annan,
då det händelseviR passar i stycke med vad denne för till-
fället behöver för sin teori.
I.
Enligt Pipping har w i tidig samnordisk tid bortfallit
framför ett sedermera synkoperat i.
1 motsats till P. delar jag vid granskningen av denna
sats de förekommande fallen i olika kategorier efter de ljad
eller ljudförbindelser, som föregå w-et. Det vinnes härigenom
bättre översikt av materialet och även fördelen att kunna i
sammanhang diskutera samhöriga förhållanden.
1) En särskild plats intar då först och främst ljudför-
bindelsen hw. Att w här fallit tidigare än i-et i sådana
ord som urnord. *nähwin ;> isl., fsv. nær adv. komp., *-säh-
win > isl. -sær ”som kan ses” (i sammans, auðsœr m. fl.), är
otvivelaktigt, då med ett ända till synkopetiden kvarstående
w utvecklingen i dessa former skulle ha blivit en helt annan.
Men såsom jag i en annan uppsats, ovan s. 1 ff., visat, stå
här w-bortfallet och «-et icke i något orsaksförhållande till
varandra: postvokaliskt hw har oberoende av den efter-
följande vokalen alltid behandlats på detta sätt. Något
stöd för ett w-bortfall framför sedermera synkoperat i ge
således dessa former icke.
Såsom jag i samma uppsats trott mig kunna visa, kvar-
står däremot efter all sannolikhet i förbindelsen hw före-
gången av r och l w-et utöver synkopetiden. Något undan-
tag utgör i varje fall icke ställningen framför ett sedermera
synkoperat *. De ifrågakommande exemplen diskuteras i
nämnda uppsats s. 21 if.
2) Av Pippings exempel med kort vokal + w finnes
intet, som bevisar hans teoriJ). För denna synes i första
*) Alldeles irrelevanta äro *Sigi-niwi(R) > fnor. Signier), fsv. Sighni,
*þiwiR ;> isl. þír och *þawisia,R (P. s. 143) ;> isl. þcesir m. P. har nämligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free