Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Förlust av w. 117
ögonblicket ett faktiskt förekommande «-omljud tala, som
enligt de allmänt erkända «-omljudsteorierna skulle saknas
efter kort rotstavelse. Förekomsten av «-omljudet skulle
vittna om en förlängning av rotvokalen, som i sin ordning
icke kunde bero på annat än bortfall av w-et efter vokalen
(*awÍR > *äiR > isl. ær ”får” osv.). Emellertid låta vid när-
mare undersökning alla dessa former naturligt förklara sig
även på annat sätt.
I isl. ær c *aw iR och m æ r < *m aw ÍR föreligger enligt
min mening sannolikast Ä-omljud. Härför talar vad det
senare ordet beträffar framförallt det omljudslösa östnord.
m ä r : fördelningen av formerna mellan öst- och västnordiskan
står i den bästa överensstämmelse med det bekanta förhål-
landet, att den senare överhuvud uppvisar i?-omljudet i be-
tydligt större utsträckning än den förra. — Mindre tillta-
lande synes det mig att med Kock (Indog. forsch. 5: 157)
förklara vokalen i det senare ordets isl. form genom det
s. k. «Æ-omljudet, då man härigenom nödgas (se Kock a.
st. noten) betrakta östnord. mär som en analogibildning
icke lyckats rubba Kocks regel (Indogerm, forsch. 5: 153 ff.), att w ej åstad-
kommer omljud omedelbart efter k o rt vokal, och dessa ord utveckla sig således
lika, vare sig w fallit före eller efter «-synkoperingen. Irrelevanta äro av samma
skäl också de mycket diskuterade pret.-formerna isl. gniåa och knicta, hléåa
och séåa. Utgår man med P. för de två förstnämnda från äldre *gniwiþö
och kniwiþö — som dock, enligt vad Kock PB Beitr. 27: 182 f , Uml. u.
brech. s. 49 f. avgörande visat, icke kunna vara ljudlagsenliga —, så blir
näml. slutresultatet detsamma, vare sig man antager utvecklingen *gniwiþö
> *gnïia > gniåa enl. P:s teori eller *gniviiö > *gniwa z> g n iå a i en-
lighet med de av Kock nyss anf. st. utvecklade ljudreglerna. På samma
sätt når man fram till hléåa och séåa såväl med att antaga utvecklingen
*hlewiþö > *hlewþa > hléåa som med att konstruera *hlewipö ;> *hleipa :>
hléåa. Någon instans mot det förra förloppet äro icke isl. pret. hléåa och
perf. part. séår, av vilka Kock redan i Indog. forsch. 5: 162 f. lämnat en
fullt tillfredsställande förklaring. P:s antagande, att jämte (*hlewipö>>)
*hleipa hléåa) kunnat finnas ett *hlewpa med a n a lo g is k t bibehållet w,
och att detta *hlewpa genom ic-omljud blivit -hløwpa > hlóþa saknar varje
hållpunkt, så länge in t e t a n n a t säkert fall uppvisats, i vilket w verkat
omljud omedelbart efter kort vokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
