Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Förlust av w. 119
menar, ursprungligen är ett starkt verb1), i själva verket nog
att hänvisa därtill, att även andra kor t stavig a starka verb
genomgående ha i-omljud (dregr, tekr osv.).
Mot P:s teori talar direkt först och främst det redan
ovan nämnda östnord. mär; en utveckling enligt denna:
*mawix > *mäis skulle ju även på östnord. botten icke kunna
ge annat än *mar (även ack. *mawi > *mäi skulle ge *mœ).
Som med mär förhåller det sig emellertid också med isl.
nár m. < *nawÍR, prêt, háða (< *hawipö\ stráða (< *strawipö)y
práða (c *prawipö), till vilka kan läggas åtm. även det av
P. icke nämnda subst. isl. kláði m. <*klawipan (jfr t. ex.
Falk o. Torp Et. wb, under klø). Åtminstone för det först-
nämnda av dessa ord, det östnord. mär, är det, så vitt jag
kan se, omöjligt att finna en förklaring på omljudets ute-
blivande genom analogi från besläktade former, för de övriga
förutsätter en sådan förklaring mycket invecklade och där-
för otroliga utjämningar (jfr t. ex. beträffande Mða Pip-
ping s. 147).
3) Om möjligt ännu mindre villigt än ord med kort
vokal foga sig de med lång vokal framför w-et i Pippings
teori om w-bortfallet.
Av exemplen bör till en början det fsv. fœpœr (Cod.
Bur. s. 3, Ottelin Stud. ö. Cod. Bur. 1: 159) helst utgå ur
diskussionen såsom osäkert till sin existens och ännu mer
till sin etymologi. Även om emellertid dess senare led, så-
som Ottelin och Pipping mena, är identiskt med det got.
’I Falk o. Torp Et. wb 1: 542 däremot mena, utan tvivel med större
rätt, att isl. kleyja från början är ett sv a g t verb — ursprungl, denomina-
tivt — med böjningen Jcleyja : *klåcta, som efter preteritum (på samma sätt
som t. ex. isl. strå i st. f. streyja efter prêt, stráða) analogiskt ombildats
till klå (på samma sätt nor. dial, klaa, sv. klå, ä. d. klaa). Efter mönstret
av slå, flå etc. har därefter övergång till stark böjning skett, särskilt un-
derstödd av den gamla pres.-formen klær c *klowifí). som nu tedde sig till
klå som slœr :sid osv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
