- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
122

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 Olson: Förlust av w.
ligare namnet iöl. Himinglæfa {c *-gläwiön, se v. Friesen
Till den nord. språkhist. 1: 37, 57 f., 2: 38 *)), där iv ju
enligt P:s regel skulle falla i alla former och intet tillfälle
till analogisk ombildning skulle givas.
I detta sammanhang kan lämpligen nämnas även det
av P. förbigångna nor. dial, gljo m. ”glöd”, isl. glœr m. ”haf”
^ *gläwi- (jfr v. Friesen a. arb. 1: 37, 57 f., Kock Arkiv
18: 250), i vilket med antagande av w-förlust framför det
sedermera synkoperade i-et diftongen icke skulle kunna för-
klaras. Med ett eventuellt påstående, att w visserligen ljud-
lagsenligt skulle bortfalla i *gläwi-, men bibehållits genom
analogi från former med annan ändelsevokal, har man na-
turligtvis icke bevisat den påstådda ljudlagen.
Den sist gjorda anmärkningen gäller också P:s delvis
föga lyckliga försök att förklara några former, i vilka på
grund av ett faktiskt föreliggande w-omljud u?
-ets existens
utöver /-synkopen icke kan förnekas.
I pres. ind. sing. *sptwÍR r> isl. spyr (fsv. spyr) i st. f.
enligt P. ljudlagsenligt *sptwÍR > *spïir > *spír förklaras av
P. w analogiskt ha bibehållits genom inflytande från inf.
*spîwan, på samma sätt i isl. snyr c *snïwiR i st. f. ljud-
lagsenligt genom påverkan av *snïwan. De ljudlags-
enliga formerna representeras däremot av det en gång be-
lagda fsv. vtspias 2) resp. det mångtydiga nysv. dial, sni
”snöa” (P. s. 163 not 1 )3). Det metodiskt betänkliga i denna
’) Annorlunda, men oantagligt, Pipping Gram. stud. s. 25.
2) Kock Ljudhist. 1: 478 anser i-ljudet i vtspias snarast bero på,
mlågt. påverkan. Då emellertid dalm. spaia (jfr Noreen i Landsm. IV. 2:
176) förutsätter ett fsv. spia och detta här näppeligen kan förklaras genom
främmande påverkan, bör kanske det sällsynt framträdande fsv. spia över-
huvud snarare förklaras genom utjämning från inf. och plur., som ljudlags-
enligt saknade w-omljud. Även skånska dial, ha enligt Bietz spi, men i-
ljudet beror i dem sannolikt överallt på spontan delabialisering av ÿ.
3) Snï(a) kan naturligtvis utgå från inf. *smwan, som regelbundet
saknar w-omljud; sv. dial, sny (Bietz, Vendell Ordb. ö. de östsv. dial.) re-
presenterar då den från pres. ind. sing. *ynïwR > *snÿr härstammande for-
men. Emellertid komma även andra faktorer i betraktande. I vissa trakter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free