- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
123

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Förlust av w. 128
värdesättning av formerna torde var och en medgiva.Dess-
utom kan man ej underlåta att undra, varför i dessa starka
verb analogipåverkan gått från infinitiven (resp. 3dje plur.
osv.) till pres. ind., men i t. ex. ett verb av «a-klassen,
skœfa (ovan s. 121) i motsatt riktning, och dock i båda
fallen för att bevara det w, som ljudlagsenligt borde falla.
Ar det icke ojämförligt troligare, att w i båda fallen ljud-
lagsenligt kvarstått?
I fvn. hyski n. < *Mwiskia (jfr Fick Vergl. wb.4 3: 88)
har w enligt P. bevarats genom inflytande dels från grund-
ordet (*htwa), dels från kasus, i vilka i i mellanstavelsen
(tillsvidare) kvarstod. På samma sätt förklaras sv. dial.
hyde, ye ”löst folk, pack, pöbel” < *htwiþia (jfr Hellquist
Arkiv 7: 36, P. s. 164) genom analogiskt kvarstående w.
Ljudlagsenliga former äro däremot enligt P. nysv. dial,hiske,
resp. nysv. dial, hie. Emellertid är det tydligt, att vad som
nyss sagts om värdesättningen av de dialektiska formerna
gäller även här. Formen hiske (hiskje) förekommer enl.
Rietz endast i Bjuråker och Delsbo i Hälsingland, men i
just dessa båda socknar har y genomgående delabialiserats
till i (se Lundell Sv. landsmål. 1: 87). Hie åter förklaras
enkelt ur sammansättningen HlUhÿpi (fsv. il-hyde1 sv. dial.
ill-hie, Rietz 274) enligt den av Kock Arkiv 4: 167 f., Sv.
Ljudhist. 1: 480 framställda ljudlagen. Att denna samman-
sättning varit mycket vanlig, visas dels därav att ordet i
fsv. är belagt endast i denna, dels därav att det uppenbar-
ligen är från denna sammansättning, som även det enkla
ordets pejorativa bet. i nysv. utgår.
beror ï-formen måhända på spontan delabialisering (jfr att Vendell Ordb. ö.
•le östsv. dial, anför snï bl. a. från estsv. och nyl. dial., i vilka enl. Hult-
man Fini. bidr. s. 200, 268 ÿ genomgående blivit /). Vidare är att taga i
betraktande inflytande från subst. snï, som förekommer flerestädes i sv. dial,
(jfr Eietz, Vendell a. arb.); om substantivets inverkan på verbet vittna en
mängd former i de nord. språken: fsv. nysv. snöa. sv. dial, snjoga, snjö,
snåiä. ial. snjóa. nor. dial. snøa. snjoa m. fl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free