- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
125

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Förlust ay w. 125
indragas i diskussionen, så är det detta som bör härledas
ur *nik(w)uR, och för härledningen av nykr blir endast *nik-
wír övrigt (jfr Kock a. st.). Dettas w kan då ej ha fallit
före /-synkopen.
Ett exempel som helt visst bör utgå, är det av P. åbe-
ropade isl. nekpir adj. pl. ”nakna”, enligt honom c*nakipëR
c *nakwipëR l). Såvitt jag kunnat finna, är ett e i rotsta-
velsen av detta adj. i isl. uppvisat endast i formerna necper,
necqvep AM 674 4:o (s. 26, 27) 2) samt ack. sing. n. necquit
på ett ställe i Cod. Reg. av den äldre Eddan (jfr Leffler
Om V-omlj. s. 13). I den sistnämnda hskr. förekommer
emellertid — enligt meddelande av Fil. lic. E. Elgqvist, som
är sysselsatt med undersökning av språket i denna — e
flerestädes som tecken för ø, och enligt egen undersökning
användes i AM 674 c på samma sätt åtm. tre gånger: i
formen veko, obl. form av vøkva (s. 19), Mendo pret. pl.
(s. 27) och olmoso gepe (d v. s. -gøpi f.; s. 29)3). De diskute-
rade formerna böra därför utan tvivel läsas nøcper, nøcqvep
resp. nøcquiL Det kan tilläggas, att den ifrågavarande hskr.
av Eluc. s. 46 även har den normala formen nøcper, nokper»
De växlande formerna av det isl. kueykua : keykua, keyka,
keykia, kueikia förklarar P. i enlighet med sin teori så, att
ett urnord. *kwaikwian i de former, där w föll framför (se-
dermera synkoperat) i, gett *kwaik- :> kweik- (inf. *kwaikian
> *kueika osv.), i övriga former *kwaikw- > kweykw- (pres.
ind. sing. *kwaikwïR > kweykwir osv.), varefter genom ut-
jämning dels dubbelformer uppstått i hela paradigmet, dels
ytterligare kompromissformer uppkommit. Mot denna ut-
redning är i och för sig intet att invända. Men antagandet
av ljudlagsenlig w-förlust är icke nödvändigt för att för-
*) Jag bortser här frän det obevisade och obevisliga antagandet, att
äldre i-omljud kunnat inträda efter kort rotstavelse.
2) Fotolitogr. uppl. Köpenhamn 1869.
3) Dä hskr. saknar ex. på övergången 0 ;> kan i det sistnämnda ex.
« icke stå för ce, vilket annars i donna hskr. är vanligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free