Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO Olson: Förlust av tv.
gängse åsikterna rörande förlusten av samnord. w. Det kan
tilläggas som stöd för den där uttalade åsikten (att det är
från formerna med ljudlagsenligt kvarstående w, som den
omljudslösa vokalen förskriver sig), att härigenom motsatsen
mot fvn. sløngva, støkkva, søkkva blir fullt naturlig, under
det att det med P:s teori — då ju förutsättningarna för ljudut-
vecklingen vore lika i västn. och östn. - vore svårt att förklara,
varför denna gått i olika riktning inom de båda områdena.
Behöver man sålunda på intet sätt tillgripa teorien om
M-förlust framför sedermera bortfallet i för att förklara de
östnordiska slængia, stœnkia och sœnkia, så kunde ju denna
teori däremot synas lämna en värdefull hjälp vid förklaringen
av liknande former på väst nordiskt område: nor. dial.
slengja, slekkje, sekkje, i vilka icke som på östnord. område
saknaden av w-omljud kan förklaras genom utjämning från
former med (tills vidare) kvarstående w. Emellertid är det
föga troligt, att de nämnda slengja osv., som uppvisats först
i nynorskan, äro så gamla, att de kunna förklaras genom
ljudföreteelser, som tillhöra den samnordiska tiden. De äro
helt säkert relativt unga analogibildningar. Yid sidan av
de gamla starka verben sløngva, søkka, støkka stå i norska
dial, slenga {slong el. slang) slunget), sekJca (sakk, sokket),
stekka, tydliga analogibildningar efter mönstret av sleppa
etc., och efter dessa ha sedan de svaga verben sløngva osv.
rättat sig, så att slengja förhåller sig till slenga, sekkje till
sekka osv. såsom det starka sleppa till det svaga sleppa osv.
Att detta är den rätta förklaringen av nor. dial, slengja
osv., bekräftas av den parallellitet som råder mellan de svaga
slengja osv. och resp. starka slenga osv.: slengja har liksom
det motsvarande slenga stor utbredning, stekkje och sekkje
liksom stekka och sekka ringa, och de starka och svaga
verben tillhöra resp. samma trakter (se Aasen) *).
*) Det kan förtjäna att nämnas, att efter Pippings föredrag om de i
Xen. Liden, senare framlagda teorierna vid filologmötet i Göteborg 1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
