- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
139

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Förlust av w. 139
inö är synnerligen osäker, i synnerhet därför att det alls
icke är bevisat, att den isl. namnformen, som dokumentariskt
är Hgrn (gen. Hgrnar), med Sperber är att läsa Høm.
Utgår man emellertid från *Harwlnö, så har Hesselman i
Yästnord. Stud. 2: 1 if. enligt min mening gjort sannolikt,
att i ett ord av denna typ mellanstavelsen skall ljudlagsenligt
synkoperas i alla ordets former. Man skulle sålunda enligt
P:s teori överallt få *Harwm->*Harin->*Hern-1och möjlighet
till förklaring av vokalisationen ø i isl. — om nu denna är
riktig — vore utesluten. — Då P. förmodligen vill se ett
stöd för sin mening i ortnamnet Hiœrnawi} vars üs enligt
honom beror på brytning i den av honom konstruerade for-
men gen. *IlernciR > *Hiarnan — enligt honom kan det ge-
nom z-omljud i förening med bortfallet w uppkomna e-ljudet
brytas —, så kan tilläggas, att Lundberg i anf. arb. s. 9 ff.
på ett fullt tillfredsställande sätt förklarat den blott sken-
bart brutna vokalen i Hiærnawi med utgångspunkt från den
vanliga formen med «-ljud, och att således detta Hiærnawi
ingenting visar om en form med e-ljud.
Yad Pipping f. ö. (s. 156 f.) i samband med förlusten
av w i förbindelsen rw anför, utgöres av så osäkra kombi-
nationer, att säkerligen icke ens förf. själv skulle vilja be-
trakta dem som bevis för sin teori, på sin höjd som stöd
för en på annat och säkrare material fotad mening. Jag
kan därför förbigå dessa konstruktioner med den allmänna
anmärkningen, att det överallt rör sig om en ljudförbindelse
*-arwia-} som enligt P. skall ha givit ett *-er-, en ljudut-
veckling, som redan ovan under gera etc. (s. 136) med full
rätt betecknats som oantaglig. E tt ex. på P:s djärva sätt
att operera kan jag dock icke underlåta att anföra: förklaringen
av växlingen fsv. spirver : isl. spçrr ”sparv”. P. konstruerar
för detta ändamål en ingenstädes anträffad ea-stam *sparwia,
som bör ha förekommit som senare sammansättningsled. De
synkoperade kasus av denna skall ha gett *sper-, de icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free