Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Klockhoff: Nya studier.
stått fa usigr, men afskrifvaren har fästat sin blick på ordet
fara, som stod i följande rad midt under (,fara hvarir tveg-
giv o. s. v.) och därför kommit att skrifva fara. Säkert
är, att Sv. ej kunde använda något annat uttryck, ty fara
osiger är okändt i medeltidssvenskan. Detsamma gäller om
Jcoma i dyllizu vid sidan af kasta i dyflizu. Det äkta forn-
svenska uttrycket är kasta i tornet, och detta användes där-
för af Sv. öfversättaren både här och annorstädes, t. ex. Sv.
kap. 27: 9 (mbr. kasta i dyflizu).
9. Kap. 195; Sv. kap. 181. Här redogöres fór striden
mellan Vidga och Ætgeir. 1 mbr. heter det: Nv teer ri~
sinn oc skytr at Vitga. En Vitga leypr i mot hanom. oc
flygr atgeirrinn ivir hann oc sva i iortina at ecki stot vpp
af. AB tillägga: ok misti risinn Vitga i pessu sinni. Sv.
uttrycker sig helt kort: tha skøt resen et spiwt till widike
oc rakade hanum ekke. Uttrycket i AB synes vara öfver-
flödigt och tillagdt, men Sv. uttrycket rakade hanom ekke
behöfver ej nödvändigt anses som öfversättning af misti ri-
sinn, ty några rader förut motsvaras mbr:s (och AB:s) pa
skyzc hann ( Vitga) vndan en risinn lystr i iortina af Sv.
(kap. 181: 21): hann (wideke) vntsprang oc [stangen] rakade
hanum ekke. Enligt sin vana använder Sv. öfversättaren
här samma uttryck som nyss förut.
De nio ställena, vid hvilka Boer fäster så stor vikt, äro
alltså enligt min mening alldeles betydelselösa. Sedda i det
sammanhang, i hvilket de stå, och med aktgifvande på språk-
bruket vid tiden för sv. öfversättningen, förlora de sitt värde
som bevismedel för en gruppering mbr.2>SAB. Boers
öfriga stöd för sin mening får jag i det följande tillfälle att
beröra.
Bertelsens ännu mer invecklad© handskriftsteori synes
mig hvila på lika lösa grunder. Hani hänvisar till en mängd
ställen, där enligt hans mening öfverensstämmelse finnes
mellan Sv. Mbr.3 AB emot Mbr.2 (b. 179), men han med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
