- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
217

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olson: Anmälan. 217
sekundärt bildade av ja -yerb, såsom Hellquist antager, synes anm.
icke vara tillräckligt motbevisad, och för ett och annat ex. är
han benägen att föredraga denna förklaring (t. ex. gnyr, vars bet.
"larm”, "brak” går vida bättre ihop med bet. av gnýja än med
den av gnúa).
v. Friesens undersökning gäller, som nämnts, närmast sub-
stantiv av den ovan angivna typen. Emellertid är han benägen
att sträcka antagandet av yw-sufflx även utanför dessa. Den vik-
tigaste av de grupper, som sålunda skulle komma i betraktande,
synes anm. vara de hittills allmänt som i-stammar uppfattade (i
fvn, faktiskt som i-stammar böjda), kortstaviga sådana som fvn.
bugr, flugr, gripr, slcriär och långstaviga som sullr, sultr, fundr.
v. Fr. betonar uttryckligen, att frågan om dessa ords avledning
icke kan avgörande besvaras förrän efter en ännu ej verkställd
detaljundersökning. Ehuru sålunda en kritik är för tidig, må ett
par korta anmärkningar tillåtas. Det viktigaste skälet för anta-
gandet av yw-stammar i dessa fall är väl den i fht. föreliggande
växlingen mellan kort och förlängd kons. i hithörande kortstav-
ingar: slif o. slipf, nuø o. nutø osv., enl. v. Fr. representerande
en ursprunglig växling mellan former med kvarstående konsonan-
tiskt och (vid bortfallet av u) sonantiserat j. Men, såvitt anm.
kan se, gäller v. Bahders anmärkning, att saknaden av omljud i
former som nutz, scupf osv. förbjuder tanken på ya-avledning,
orubbad även för jM-avledning, och den dubbla kons. måste för-
klaras på annat sätt. Något annat p o sitiv t skäl för antagande av
/m-suffix i dessa ord torde ej finnas. M ot antagandet synes anm.
flera förhållanden på nord. botten tala. Framför allt torde detta
vara fallet med saknaden av i-oraljud i de kortstaviga bugr, flugr
etc. v. Fr. menar, att dylika ord mest användes i sing., och där
skulle enl. hans mening de kortstaviga ^M-stammarna i två kasus
(nom. *burjuR j> *buri& ;> *burr, ack. *burju > *buri > *bur) ljud-
lagsenligt sakna, i de två andra (gen. och dat.) ljudlagsenligt ha
oraljud, varför utjämning lika lätt kunde ske i den ena som den
andra riktningen. Men om så är, borde man ju vänta att finna
o-omljudda former även av typen bylr, byrr etc. Då detta ej är
fallet *), synes detta visa, vad f. ö. även av andra skäl är troiigt,
att mot v. Fr:s mening oraljudet även i nom. och ack. sg. av en
^M-stam (och en ya-stam) är lju d la g se n lig t. Saknaden av om-
ljud blir då i dessa ord ett säkert kännetecken på i-stam, liksom
dess närvaro på ju- el. ja -stam.
I uppsatsen Fornsvenska tillnamn ger H ellq u ist, som han
själv säger, ”en axplockning ur och en kortfattad öfversikt af ännu
icke definitivt afslutade samlingar af (inhemska) fornsvenska (och
något yngre) ök- och tillnamn". Han sysselsätter sig först med
*) Det enda undantaget, Jcrutr Bisk. 2: 227, har naturligtvis intet vits-
ord gentemot mängden av ex. med omljud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free