Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 Olson: Anmälan.
+ kons. (jarta, markd, varrd osv.), vg. kn för gn {knägga, knia), t-
bortfall i vg. skust ”skjutit”, brudt ”brutit” o. d., plur. -a i fem.
ö-stammar (nåla] ög. nåler), enstaka ord som vg. jak: ög. ja ”jag”,
vg. me, mäk: ög. m ä(j), vg. jära, ög. jo ra osv. Danell anser
den språkgräns, som Vättern sålunda konstituerar vara ”av störro
betydelse” än den in om Östergötland gående.
Begreppet ”större och mindre betydelse” växlar med syn-
punkten. I detta fall torde väl den historiska vara den riktigaste.
Danell framhåller, att de flesta av de anförda skiljaktigheterna
mellan västgötasidan och östgötasidan äro relativt unga novationer,
och att således Vättern bildar en vida skarpare gräns nu än for-
dom. Den väsentliga anledningen därtill finner Danell däri, att
ända till den senare medeltiden v ä stra delen av Östergötland
(som också är den tidigast bebyggda) så avgjort var landskapets
kulturcentrum, under det att senare detta centrum förflyttades
längre österut, i samband varmed helt naturligt den livliga sam-
tärdseln mellan Vätterstränderna avtog. Emellertid kan just från
historisk synpunkt frågan om den större el. mindre betydelsen av
de olika språkgränserna, den vid Vättern och den in om Öster-
götland, ses även på annat sätt. Det kan ej nekas, att flera av
olikheterna mellan landskapets sydvästra och nordöstra mål äro så
till vida av stö rre vikt, att de (såsom Hesselman framhållit) skilja
stö rre språkområden från varandra: det ”medelsvenska” och det
”götiska”. Åtminstone en av dessa skiljaktigheter, bortfallet av t
efter svagtonig vokal, är en n o v a tio n , varför överensstämmel-
sen mellan de olika dialekterna icke kan förklaras enbart genom
gemensam konservatism. Men i och med ett direkt samband mel-
lan dialekterna i norra och östra Östergötland och de övriga me-
delsvenska dialekterna får den nämnda språkgränsen inom Öster-
götland en ny och djupare betydelse. Ytterst framställer sig här
frågan, om och i vad mån det hittills allmänna antagandet, att
Östergötlands kolonisering skett uteslutande från Västergötland,
behöver modifieras.
Välljud och missljud i nutida svenska språkarter kallar G.
C ed ersch iö ld en liten undersökning av i vad mån hänsynen till
välljud gör sig gällande i vårt språks nutida utveckling. Efter
att mera i förbigående ha påpekat, huru på e tt område, valet av
personnamn, estetiska hänsyn otvivelaktigt framträda, dröjer förf.
först något vid den frågan, vad som här kan menas med skönt
och fult, och uppställer då som första villkor för skönhet, att ut-
trycket — i den krets el. under de förhållanden, där det framföres
— skall vara ”otvetydigt och med lätthet uppfattas just så, som
det är menadt, alltså utan några störande tankeassociationer”. Fula
äro därför t. ex. dialektuttal som meta för mäta, kon för korn o. d.
Där dessa anspråk äro fyllda — i större el. mindre grad i olika
stilarter — kunna emellertid mera rent estetiska synpunkter fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
