Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Möjebro-stenen. 229-
kan ansluta mijg efter att ävenledes hava besökt Hagby. O,
v. Friesen har i tre tydningsförsök sökt komma till rätta
med den nya läsningen. Det första meddelas i 3 uppl. av
Noreens grammatik (1903) s. 340 och lyder:
”Urn. : frawaxadaR j anahaha ia [s]laginaR’([s] betyder, att inskriftens
s läses dnbbelt)
Aisl,: *Frárm dr *anåe (wäre got, *an-ahaha. zu -ahs in inahs gebil-
det wie ainaha zu mins u. dgl.) es slegenn.
Übers.: Fråradr, der beherzte ist totgeschlagen”. Inskriftens slutord
hade redan av Stephens och Burg ifrågasatts vara den urnord. motsvarig-
heten till isl. sleginm.
Mot denna tydning invänder Bugge, Aarb. f. nord. Old-
kyndh. og Hist. 1905, 305, att det tecken, som O. v. Frie-
sen fattat som g-, måste liksom förut fattas som skiljetecken *),
enär det är lägre än de andra runorna, och tyder inskriften:
”Til Minde om Haaisl indridser Fraaraad (dette)” i det han
fasthåller vid sin förra tydning för övrigt men uppfattar
inaR som 3 sing. pres. av ett verb, vilken i got. form skulle
lyda Hn-arjip, imen då denna form synes böra lyda ungefär
likaså på urnord., kan denna Bugges tydning icke vara
riktig.
O. F. Hultman, Hälsingelagen och Upplandslagens ärfda-
balk s. 86, not., i Acta soc. scient. Fenn. Tom. XXXIII
(1908; s. 1—181 tryckta 1904—05) anser, att ”en tolkning
Fr. är enda egare till anläggningen 1. byggnaden’, hvarvid
det andra ordet uppfattas som ainaha-aiha och det sista som
la^inaiRj synes väl så rimlig. Beträffande a för ai jf. da-
lidun på Tunestenen och stan etc. på yngre runstenar, t. ex.
Dyb. fol. I. 64, 82; betr. ordet ainaha-aiha, got. ainaha och
fsv. en-egha f.; betr. laÿinaiR, got. lageins och fvn. leggia,
*) De prickar, som i B. S61 och av C. Säve hos Stephens ONRM I,
180 antagas i övre oah nedre klykan av X g- finnas där verkligen, men tro-
ligen har O. v. Friesen rätt i att icke antaga dem vara huggna. Skulle de
åter vara det, kan tecknet uppfattas som en sirligare form av g-runan, så-
som Wimmer Runenschrift. 166, not 1 tänkt sig, i fall X g varit lika stort
som övriga runor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
