- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
234

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234 Brate: Möjebro-stenen.
väl blott, att Möjebro-inskriften är yngre eller tillhör en
annan dialekt än de övriga, ty en gång har detta slutlju-
dande -n gått förlorat, men denna förlust behöver ju icke
vara Överallt samtida.
Detta medgivet kunde man finna betänkligt att antaga så
tidig förlust av detta -rø, att slutstavelsens a ännu finnes i behåll
uti f r a w a r a d a R , s l a g i n a R och a n a . Därpå finnas emellertid
ett par urnord. exempel uti r u n o Einang och r u n o r a g i n a k u d o
Noleby (Fyrunga), se Brate, Ark. f. nord. fil. XIY, 332 f.
Th. v. Grienberger, Gött. gelehrt. Anz. 1906, Nr 2,
s. 121 bestrider visserligen denna min förklaring av r u n o
som ljudlagsenlig ack. plur. med -o av indoeur. -äns och
säger, att -äns ”bei Nasalverlust ebenso zu -ön werden musste,
wie es die Flexion des Nominativs pluralis -äs geworden
ist, bei -s-Verlust aber das n der Flexion zunächst bewahren
musste”. Mot v. Grienbergers slutsatser vittnar ju dock det
faktiska förhållandet, att got. dagans, gastins} sununs mot-
svaras av isl. daga, gesti, sunu, se Kluge, Urgermanisch
s. 196; det synes då vara ett tillåtligt antagande, att urgerm.
ack. plur. fem. *rünôm, om en sådan funnits, borde motsva-
ras av urnord. rûnô} isl. *rúna. I överensstämmelse härmed
bör urnord. gen. *haganz, dat. Viagan efter nasalens förlust
uppträda som fsv. hagha, att börja med säkerligen med na-
salerat slut-a, och det är denna form jag antager föreligga
i dat. sing, h a h a Möjebro.
Att ett personnamn bestämmes av ett av prep. a ar
på’ föregånget ortnamn, är ännu i runsvensk tid vanligt.
Ur runinskrifter må anföras: botwipa: s i a l : k i l s a : w a l l u m
L. 1752, S. 110 Klinte, b o t u l f : a b u r h S. 144 Sproge, a n u n r
o t a r s t a p u m a u k u f a k R o h i u r t s t a j m m Forsa-ringen,
b r u t t e : a i h : n a s t a t u m x) Ög. 39 Skeppsås och särsk. från
’) Tyvärr är min förklaring av detta ortnamn i runverket förfelad; defc
åsyftade stället heter icke H im stad , utan, som kapten A. Ridderstad på-
pekat för mig, R im sta d . Jfr. dock därom Pireus-lejonets runinskrift s. 14T
not 1 i ATS XX: 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free