Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 Kock: Brytningen i fno. språk.
annat från dylika svaga verb avlett eller av verben påvär-
kat substantiv beror brytningsdiftongen ia på inflytande från
dessa svaga verb.
De i fråga varande orden äro följande:
Isl. hiala ”prata" böjes som kalla; se Fritzner samt Hægstad
och. Torp. D essutom kan brytningsdiftongen ia hava överförts
till detta svaga verb från subst. hial "prat” med äldre a-brytning
(jmf. Kock i Ark. nf. XXVI, 353 f.).
Isl. skiala ”prata” böjes som kalla (Fritzner samt Hægstad
och Torp). D essutom kan ia även i detta verb bero på dess över-
förande från motsvarande substantiv skial n. ”prat” med äld re
a-brytning (jmf. Kock anf. st.).
Isl. skiala synes enligt Fritzner2 III, s. 352 på ett ställe i
Cod. fris. hava betydelsen ”svigte, flygte, slaa feil”. Hesselman
s. 25 menar, att d etta skiala skulle etymologisk t vara ett annat
ord än skiala ”prata”. Detta är möjligt, men ovisst. I hvilketdera fallet
som hälst förklaras ia i skiala ”svigte” alldeles tillräckligt därav, att
(se Fritzner2) ordet även i denna betydelse böjdes såsom kalla.
Isl. kialast ”sørge for en” upptages av Jon Thorkelsson Supp-
lement IV, 87 från ett ställe i en skrift från början av 1500-talet.
H. s. 24 sammanställer detta ord med det nyno. i Helgeland an-
vända kjala ”have møie raed”. Då isl. kiala (jraf. Jón þorkelsson),
nno. kjala (enligt Ross) böjas såsom kalla, är deras vokalisation
därmed klar. —
Med detta (dessa) verb sammanställer H. s. 24 det nyisländ-
ska uttrycket liggja eller vera ä lausum kjala, som enligt Jón
Thorkelsson Suppl. III, 552 betyder ”være usysselsat, staa til rede”
och mest brukas om personer; J. Th. anför blott ett literaturcitat (från
Jón Arnasons Islenzkar þjóþsögur I (tryckt 1862) s. 398). Jag
har icke återfunnit uttrycket i något annat (ny)isl. lexikon (Zoëga,
Eir. Jonsson, Bj. Haldorsen, IED.). Jón Thorkelsson är tydligen
tveksam om huru uttrycket formellt bör uppfattas. Han upptar
kjala såsom uppslagsord, men såsom m askulinum , och han till-
lägger: ”synes at være anomal dativ sg. af kjolur i stedet for
kili”. För etymologiskt samband med kiolr ”köl” synes det isl.
uttrycket lausum kili tala; IED. upptar nämligen sigla lausum
kili ”to sail with a loose keel, with an empty ship”, och Eir. Jons-
son har även leika lausum kili ”være løs og ledig”. Dessa uttryck
synas icke hava beaktats av Hesselman.
Tydligt är, att det alldeles moderna ordet kiala av så tvivel-
aktig form och raed tvivelaktig etymologi absolut intet vitsord
har i en samnordisk brytuingsfråga. Jag tillägger emellertid att,
i fall detta kiala (såsom H. vill) etymologiskt sammanhänger med
verbet kialast, kjala, så kan det hava fått ia från detta verb, hvars
vokalisation nyss av mig blivit belyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
