Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 Kock: Brytningen i fno. språk.
såsom kalla enligt Eir. Jonsson och Zoëga. H. anser själv s. 24
detta verb liksom de två nästföljande vara osäkert; alternativt
tänker han sig, att ordet kan hava helt ungt ./-inskott (jmf. sv.
maka; :
>
j pejorativum”).
Nyisl. bjaka ”sollicitas laboro” Bj. Haldorsen. Eir. Jonsson
upptar bjakask i uttrycket b. viå e—t ”anstrenge sig ved noget”.
Utan allt tvivel böjes ordet såsom kalla, fastän jag ej funnit någon
uttrycklig uppgift därom. *) För övrigt finnes även ett neutralt
bjak ”slid, möie”, och i fall bjaka, bjak existerat före brytnings-
periodernas inträdande, har bjak med äldre «-brytning kunnat med-
dela ia till verbet bjaka. Såsom nämnt anser H. själv bjaka vara
ett osäkert exempel.
Nyisl. mjata ”glinse” anfores från ett ställe hos Jon Thor-
kelsson Suppl. III och upptages icke av Bj. Haldorsen, Eir. Jonsson
eller Zoëga. Ordet böjes enligt Jón þorkelsson såsom kalla.
Nyisl. hjara ”linger, vegetate” (Zoëga) böjes enligt Zoëga
såsom kalla.a) Det nyisl. kara användes i samma betydelse (Björn
Haldorsen) ; man har därför skäl misstänka, attj i hjara är ett senare-
inskott (”
j pejorativum”).
Nyno. kjaga ”drive stærkt paa, skynde sig med et arbeide”
anses av H. s. 21 vara identiskt med det nyisl. kiaga ”gå lång-
samt (om fåglar)” (Gudm. Andreæ, hvilken även upptager det lång-
staviga kiagga samt kiaka); av Eir. Jonsson översättes ordet: ”vralte
og slæbe sig frem med möisommelighed”. Då det nynorska kjaga och
det nyisl. kjaga hava så vitt skilda betydelser, är det väl ovisst,
om orden äro identiska, såsom H. menar. Emellertid saknar detta
för vår diskuterade fråga allt intresse. Både nno. kjaga (se Aasen)
och nyisl. kjaga (se Eir. Jonsson) böjas nämligen som kalla, och
de sakna alltså beviskraft. Redan Finnur Jónsson har i Aarbøger
1907 s. 334 sammanställt det isl. tillnamnet kiagi (som synes vara
ett àiiaÇ Åeyöfievov) med verbet kjaga ”at vralte”. Detta torde
vara riktigt. Måhända kan dock kiagi hava utgått från kjaga i
betydelsen ”drive stærkt paa”. I hvilketdera fallet som hälst är
tillnamnet kjagi avlett av ett (såsom kalla böjt) verb kjaga, och
därmed är brytningsdiftongen ia i kiagi förklarad.
Det nyno. i Hardanger använda fjela översättes av Aasen
”søge, speide efter noget; ogs. opsøge ved trolddom, vise igjen”,
med tillägget: ”nærmer sig noget til det gamle fela, o: fjæle,
skjule”. Då fjéla enligt Aasen böjes såsom kalla, är dess voka-
lisation därmed förklarad. I fornsvenskan hadefiæla ”dölja” denna
samma flexion. — Om nyno. kiana se s. 342.
*) Sedan detta nedskrivits, har jag från prof. Finnur Jónsson mottagit
följande meddelande : ”Det omspurgte ord [bjaka] kender jeg ikke fra daglig
tale. Men Jón Olafsson har d é t. . . Han angiver ikke höjningen, men jeg
tvivler ikke et öjeblick om at det böjes efter Wimmers 4. svage kl[assej.
(-ada)n. Alltså såsom kalla.
*) I ED. anför part. hjarað, såsom presens hjart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
