- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
329

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytningen i fno. språk. 329
H. anför vidare såsom stöd för sin mening ett starkt
verb, som ett par gånger antecknats med ia.
Som bekant är normalformen fór verbet ”giva” i väst-
nord. språk gefa. Redan i Ark. nf. XIII, 169 diskuterade
jag ett i Fornnorska liomilieboken en gång anträffat fyr-
giafa ”förlåta”, och jag gav en förklaring av dess vokalisa-
tion. II. framhåller nu s. 19 f. efter Hægstad Vestnorske
maalføre I s. 67, att även simplex giafa anträffats en gång*
i Fnorska hom.-boken (som är skriven på nordvästländsk
dialekt) och dessutom en gång i AM. 307 från Sydväst-
landet.
Jag skall behandla dessa stavningar tillsamman med
den bekanta senare kompositionsleden -giafi ”givare” i sam-
mansättningar sådana som aupgiafi, lifgiafi, lipgiafi, råp-
giafi, verpgia.fi.
I Ark. nf. XIII, 180 f. lämnade jag oavgjort, huruvida
brytningen i -giafi stod i kausalsamband därmed, att denna
senare kompositionsled akcentuerades med semifortis. Jag
anser detta icke längre vara tvivelaktigt. Helt visst har i
det nordiska fornspråket den yngre brytningen (i motsats
till den äldre brytningen; jmf. Kock i Ark. nf. II, ,50
noten) inträtt i semifortisstavelser.
Härför tala kraftigt så väl de anförda komposita på
-giafi som det sammansatta mytiska personnamnet Eyr-
giafa f. och kompositum friålsgiafa f. ”frigiven kvinna” (jämte
friålsgefa f., som har e från verbet gefa). Då verbet gefa
så gott som alltid har denna form, och då något simplex
*giafi eller *giafa icke användes såsom substantiv, så ligger
den slutsatsen ytterst nära, att brytningsdiftongen ia ljud-
lagsenligt uppstått i de sammansatta Etyrgiafa, friålsgiafa
och aupgiafa (oblik kasus till aupgiafi osv.). Alltså: nom.
sg. *Eyrget)a blev till Eyrgiafa, oblik kasus (*auðgehan :>)
*aucfgéba blev till aupgiafa osv.
Det är med min teori ytterst lätt att inse orsaken till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free