- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioförsta Bandet. Ny följd. Tjugosjunde Bandet. 1915 /
331

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Brytningeo i fno. språk. 331
det att normalformen g e fa skulle uppfattas på helt annat
sätt? Frågan bör utan allt tvivel besvaras nekande.
Dessa tre skrivningar (fy r )g ia fa äro så få, att det är
tvivelaktigt, om de värkligen angiva ett uttal med ia . Man
må besinna, att i åtskilliga medeltida bygder av Norge det
samnordiska e-ljudet övergått till och betecknas med œ. I
den i fråga varande handskriften (handen II) i Hom.-boken
återgives enligt Hægstad Yestnorske maalføre I s . 60
det germanska e-ljudet visserligen oftast med e1 men även
œ (e) förekommer mera sällan i ord med germ, e; detta är
fallet just i pres. sg. fy r ig c e fr ”förlåter” (s. 198: 12) och i
pres. konj. gçfe ”give” (s. 98: 26). Yidare är att beakta,
att i vissa fornnorska bygder ett ,/-ljud utvecklats mellan
//, Jc och följande palatal vokal, t. ex. just i verbet gicefa
”giva”. I)en möjligheten finnes därför, att det i Hom.-boken
2 ggr anträffade (fy r )g ia fa helt enkelt är skrivfel i st. f.
(fy r)g iæ fa : man har glömt att till bokstaven a foga den
hake, som skulle göra detta till ett œ.
Men än vidare. Även om ( fy r )g ia fa icke är skrivfel,
behöver det ingalunda därför innehålla brytningsdiftongen
ia. Man må nämligen erinra sig, att i denna samma hand-
skrift även ett annat ord anträffas ett par gånger med den
påfallande stavningen ia i st. f. ce omedelbart efter g. Av
verbet gæ ta ”tage vare paa, agte” (alltså ett ord med nor-
maliter långt «-ljud) anträffas nämligen i Hom-.boken skriv-
ningen g ia ta fyra ggr (av dessa finnas de tre i den av
handen II nedskrivna delen; Hægstad ib. s. 50). Hægstad
påvisar anf. st. g ia ta (va n g ia t) ytterligare från en annan
fnorsk handskrift, och han menar, att ordet lever i det
nuvarande Söndhordland under formen j a tt a {på) ”lægge
mærke til, agte paa”. Ordet g(i)ceta med långt «-ljud synes
alltså dialektiskt i fnorskan hava övergått till g ia ta , och
detta torde hava varit fallet i en dialekt, som påvärkat
Hoin.-boken. Jag ser intet som hindrar det antagandet, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1915/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free