Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 Kock: Brytningen i fno. språk.
iostr ”jäst” (gen. jastar, mask. «-stam), fsv. iæstr m . ”jäst”;
nyi8l. använder jastur ja st neutr. ÍED. Naturligtvis har isi.
iostr (c *estm) äldre «-brytning; dess gen. iastar (<c *estan)
yngre a-brytning. Troligen var fsv. iæstr (åtminstone fakul-
tativt) a-stam redan under brytningsperioden, och nom. *estaR
gav ljudlagsenligt genom äldre o-brytning *iastr jœster. I fall
nyisl. jast(ur) ntr. är ett värkligen gammalt ord, har även
det äldre a-brytning *estra > ja s tr (*esta > jast).
De härmed samhöriga moderna nynorska verben äro
väsentligen följande: æsa "gjære” med pres. æser, prêt, æste
(Aasen) — esja ”gjære” med pres. esjar) dessutom pres. es
(œs’é) : prêt, aste : part ast (Aasen) — asa ”bruse op, gjære”
med pres. es, prêt, øs, part. aset (Aasen; jmf. även Ross).
Falk och Torp bedömma ordet säkerligen riktigt eller väsent-
ligen riktigt i Etym. Wb. (jmf. även Ficks Yergl. Wb.
III4 s. 329); de yttra: væse (norw. = gähren), schw. dial.
äsa c germ. *jäsian. Dazu im ablautsverhältnis norw. dial.
ösa (ös) . . ., esja ”gären”, schw. dial. esa (as) ”gären” =
ahd. jesan . . De nordiska moderna bygdemålsformerna
visa alltså tillbaka på olika avljudsstadier. Ett urnord.
*[j]äsian har givit (resp. kan hava givit) nyno. æsa, nsv. äsa
(pret. äste t. ex. i Sörbygden i Bohuslän, Niléns ordbok).
Nyno. æsa, nsv. äsa kunna emellertid även hava i vissa
bygder uppstått ur urnord. (starkt böjt) *[j]esan. Det är
fullkomligt i sin ordning enligt min teori, att ett starkt
*esan>*esa med «-förlust förblev obrutet i de västnord.
språken och i de svenska mål, som gåvo upphov åt svenska
riksspråket. Senare blev (genom övergången e > æ) esa på
vanligt sätt till äsa, och verbet antog i vissa trakter svag
böjning. Lika regelbundet är det enligt min teori, att ett
starkt (*esan>)esa i vissa bygder (Dalarna osv.) bröts till
Hasa, nu i Dalmål jäsa. De nyno. esja (< *asjan% asa visa
avljudsstadiet a.
Det nysv. riksspråksordet jäsa kan helt och hållet vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
