Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Kock: Brytningen i fno. språk.
men väl sammansättningen yuer kiape ”överkäft” en gångv i
De hellige kvinder (utg. av Brandt i Dansk klosterlæsning I)
s. 32 r. 25. Handskriften är från c. 1450 (Brandt s. 97),
och den förskriver sig från Jutland (Ivort s. 75). Enligt
ib. s. 76 finnes ett simplex fda. *kiape i vissa sydjutska mål
under formen kjaf (Als osv.).
Ovan s. 336 f. har jag framhållit, att komposita med be-
tydelserna ”överkäke’’, ”underkäke” mycket användas i de
nordiska språken, och talrika exempel hava där anförts. Det
fda. yuer kiape lever kvar i det nyda. overkæbe, och nyda.
använder även underkæbe.
I ett kompositum sådant som obl. kasus *yfirkeba(n)
med levissimus på ultima skulle enligt min teori brytning
ljudlagsenligt inträda i fda. yuer kiape (se ovan s. 337).
Förhållandet var naturligtvis enahanda i *undir kiape nyda.
underkæbe. Från dylika komposita har simplex *kiape delvis
fått ia *). Då emellertid danskan även använde de med
*) Blott i en not må H:s invändning s. 64 noten 6 mot min uppfatt-
ning av den fsv. formen œlliuvu ”11” (nyno. eddjug osv.) behandlas. Z7-bryt-
ningen i kompositum œlliuvu torde vara analog med a-brytningen i kom-
posita isl. aupgiafi, fda. yuer kiape osv.
I Ark. nf. XV, 241 noten hade jag förklarat iu i fsv. œlliuvu nyno.
dial, eddjug såsom brytningsdiftong. Häremot anmärker H.. att ”enligt
K[ock]s egen regel" brytning borde utebliva efter l. Själv vill II. förklara
iu sålunda: "Enligt min uppfattning kan iu i eddjug sammanföras med iu
i’ fno.’ lykiull, kœtiull etc., d. v. s. u är framkallat av det följande labial-
ljudet och i är en rest av vokalens gamla palatalitet, här understött [så] av
det föregående långa Ts likaledes palatala uttal”. I fall det är H:s mening,
att fsv. œlliuvu och nyno. dial, eddjug skola förklaras på sa m m a sätt (och
det är väl hans mening), så måste mot hans förslag göras den ’viktiga invänd-
ningen, att man i fornsvenskan icke (eller åtminstone blott ytterligen sällan)
anträffat former sådana som de fnorska lykiull osv. Åtminstone fsv. œlliuvu
kan därför ej förklaras på det av honom föreslagna sättet, hvilket, även
bortsett härifrån, synes mig alldeles icke vara tilltalande.
Jag vågar icke m ed b e s t ä m d h e t påstå, att fsv. œlliuvu, nyno. eddjug
hava M-brytning, och H:s anmärkning är så till vida riktig, som det behöver
belysas, hvarför brytning inträtt i œlliuvu trots föregående l. Emellertid
tror jag mig med visshet kunna säga, att min förklaring av œlliuvu (eddjug)
har avgjort företräde framför den av H. föreslagna.
Brytning uteblev efter k o r t Z-ljud (i isl. sleppa osv.). Ordet œlliuvú
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
