Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 Kock: Brytningen i fno. språk.
gamla ljuden æ och e sam m anfallit i åtskilliga dialekter,
och tillika ett i utvecklats mellan k, g och följande gammal
palatal vokal, så att t. ex. det gamla verbet gefa ”giva” i vissa
trakter fått uttalet giæva, men ändå skrevs gefa (jmf. s. 331). I
överensstämmelse med detta sistnämnda förhållande kan också
den i Hertzbergs glossar från endast fyra ställen i den
fnorska literaturen anförda stavningen gelda, i alla händelser
delvis, uppfattas. Så skrives två ggr gelda i en ung hand-
-skrift från c. 1450 (se NGL. II s. 292 st. 3) till Nyere
Borgarthings Christenret (NGL. II s. 304 noten 3). Den
vanliga formen i isländskan och fornnorskan är som bekant
gialda, och denna har påvisats en massa gånger.
Alltså: även om i ett eller annat enstaka långstavigt
starkt verb e från pres. sg. —1 hvilket jag redan i Ark. nf.
XIII framhöll — överförts till infinitivus och 3. pl. pres.
(såsom snerta, gnesta, melta), så kvarstår såsom ett ofrån-
komligt faktum, att i de västnordiska språken, i stort
sett, de kortstaviga verben sakna, men de långstaviga verben
hava «-brytning i dessa två sistnämnda former:
eta, bera, shera osv.
men hialpa, biarga, gialåa osv.
Huru vill nu H. förklara detta?
Och vidare: huru vill H. förklara, att man genom-
gående saknar brytning i de kortstaviga isl. eta, bera, skera
osv., men genomgående har brytning i de fgutn. ieta, biera,
schiera osv.?
Dessa frågor kunna icke besvaras med en kort uppgift,
ty H. söker framställa flera hypoteser till förklaring eller
belysning av dessa fakta.
En av dessa hypoteser (s. 66 f.) vill göra troligt, att
de isl. verben eta, gefa, geta, feta, meta i 3. pl. pres. och i
infinitivus skulle i strid med ljudlagen hava bevarat e obrutet
genom påvärkan från motsvarande passiva particip (etinn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>