Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Beckman: Till VGL:s hist.
skeptisk gent emot de växlande försök att såsom uttalsformer för-
klara en del skrivformer i andra handskrifter, som vi möta i olika
monografier och annan litteratur. Att upptaga någon direkt pole-
mik är mig dock motbjudande, särskilt som en del hithörande
frågor äro under debatt mellan andra forskare. Jag skall här inskränka
kritiken till ett beriktigande av en uppsats, som utgått från min.
egen hand.
I detta Arkiv VIII, 167 ff. har jag fått infört ett litet försök
att bevisa, att ändelsevokalen y i Siælinna Tröst betecknar dels
slutet (tidigare långt) i, dels (genom vokalharmoni uppkommet) y.
Den uppgjorda statistiken, som hämtat material från 100 sidor i
olika delar av handskriften, lämnar ett rätt tillfredsställande re-
sultat. De undantag, som stå i strid mot uppställda regler, äro
varken allt för många eller allt för tungt vägande.
Icke desto mindre betvivlar jag sedan många år den vikti-
gaste slutsatsens riktighet. Min numera avlidna kamrat Adj. S.
O. Zetterström framlade inom nord. seminariet i Uppsala kort
efter uppsatsens framkomst en del kritiska anmärkningar, vilka
icke omedelbart övertygade mig, men vilka kommo mig att tänka
på saken en gång till.
Vad som därvid ingivit mig starka tvivel på riktigheten av
min förklaring, är i främsta rummet en slående parallell i engelskan.
I S. T. står y såsom tecken för etymologiskt i nästan blott i slut-
ljud, t. ex. glœdhy. Här är ju intet tvivel, att vi från början haft
ett långt i, och min teori är sålunda på intet sätt betänklig ur
den synpunkten. Men i slutet av ord ha vissa grafiska intressen
tävlat med de fonetiska. Det är bekant, att man ännu i dag, då
man betecknar ”romerska siffror” med små bokstäver, gärna drar
ned det sista i till ett j\ man skriver sålunda hellre iij än iii.
Det är tydligen liknande grafiska intressen, som i engelskan skapat
den bekanta regel, efter vilken man i singular skriver fly men i
pluralis flies.
Går man nu igenom mitt material med den försökshypotesen,
att det varit en grafisk regel av denna art, som framkallat skriv-
ningarna i S. T., så får man ungefär lika gott resultat, som om
man arbetar med antagandet av två kvalitativt skilda t-ljud, vilka
skrivaren på detta sätt velat antyda.
Med det anförda har jag naturligtvis icke på minsta sätt
velat angripa teorien om långa ändelsevokaler efter kort rotsta-
velse; denna teori står sig nog. Men jag har velat ge ett exempel
på att vi så lätt glömt att räkna med en del rent grafiska före-
teelser, som kunna bedraga oss. Och jag har funnit det mera
tilltalande att därvid först välja exemplet från mitt eget arbete än
från andras 1).
*) Sedan denna artikel avlämnats, har jag fått anledning ånyo upp-
taga en del frågor rörande språket i den sorgfälligt skrivna S. T. Jag har
nämligen funnit, att Cod. L av Stadslagen (Arbogacodex) är skriven av
samma hand. Jag hoppas därför i annat sammanhang få framlägga en del
bidrag till denna språkforms karaktär och lokalisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
