- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
86

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86 Läffler: Till Háv. 155.
son (Malalandres, kung Hugens son), yadan det ju är helt
naturligt, ja nödvändigt, att det i fortsättningen säges hann.
B. M. O. säger vidare, att ”når Läffler mener, at der
er tale om ”forheksede mennesker”, det vil da vel sige men-
nesker, som ved andres heksekunster eller ved ålgg uden
egen skyld er forvandlede til túnricfur, tror jeg dog ikke
han har ret. Der synes tværtimod at være tale om menne-
sker, som med beråd hu og i ond hensigt har påtaget sig
troldeham, således som Katla gör i Eyrb.”, och vidare säger
han, att sångarens mening ej är, som jag antagit, att hjälpa
de förtrollade att bli människor igen, utan ”at forpurre deres
onde anslag, og derved at hjælpe de mennesker, som de truer
med en overhængende fare”.
Yad det första beträffar, så lämnar ju strofen ej någon
som hälst direkt upplysning om, hur dessa túnriður kommit
till. Uppfattningen därav måste bero av hela strofens tolk-
ning. Se i det följande.
Med hänsyn till det av B. M. O. sist yttrade, må er-
inras om vad jag påpekar i min uppsats om ljódah., att det
i strofen ej finns angivet, att dessa túnriður voro ute för att
skada några människor, vilket, om också i och för sig möjligt
— de kunde ju för övrigt också vända sig mot bostäder och
husdjur —, väl bort särskilt framhållas, om strofens innehåll
varit just det av B. M. O. angivna. Jag påpekar, a. a.
(SNF. Y: 5: 40), att i Str. 151, som man plägat jämföra
med denna strof, det uttryckligen heter, att trollsången är
riktad mot ett ont anslag, vars natur och bestraffning an-
gives.
I str. 155 åter heter det blott, att dessa túnriður lèïka
lopti à, varmed, uppmärksamheten synes särskilt fästas vid
dessa förtrollade människors olycka att överge sina hem och
fara, likt häxor, i luften i st. f. att som ordentliga männi-
skor hålla sig vid jorden. Det är från denna olyckliga vana,
varmed då lusten till onda anslag följer, som jag menar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free