Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Läffier: Till Háv. 155.
med säkerligen ej någon djurisk (eller trolsk) gärning, ty i
samma kapitel talas särskilt om Odens utövande av seit fór
att gera mpnnum bana eta öhamingju eta vmheilendi, svå
ok at taka frå mpnnum vit eta aß ok gefa çtrum. Oden
antar icke här djurhamn för att med djurisk vildhet döda
människor *). Utan det är tydligen fråga om sådant, som
en människa (eller gud) vill och kan uträtta, om hon blott
får så att säga mekanisk hjälp av djurhamnen.
Det kunde synas ligga nära att ock föra hit det av
Oering, Über Weissagung und Zauber (1902) s. 14 i kort-
het anförda fallet ur Hjalmtés ok Qlvers Saga, k. 20 (Fald.
S. III: 506 f.), då den till en träl (av sin styvmor) för-
häxade konungasonen Bçrtr i sin skepnad av en val {skel-
jungr) kämpar mot konung Hundingi i hans skepnad av en
hrossJivalr, varvid det skildras, hurusom omedelbart före den
förres förhamning han lägger sig ned i skeppet, övertäckes
med kläder och förbjuder, att man nämner honom vid namn
(pvi på dey ek). Men denna skildring i den fno. fantasti-
ska sagan är tydligen gjord av en författare, som hade
mycket oklara begrepp om den gamla folktron om förham-
ning. Ett sådant drag t. ex. som att den förut förhäxade
mannen skulle under detta sitt tillstånd av åigg ägt makt
att själv förhamna sig till en val, kan, så vitt jag förstår,
omöjligen vara äkta 2). Det återfinnes visserligen även i de
*) Hit kunde man ock föra ett fall, som då det i Hrólfs Saga Kraka,
k. 33 (ed. Finnur Jónsson) omtalas, hurusom Bpdvarr Bjarki, förvandlad till
en björn, strider i konungens här, medan kämpens kropp sitter försänkt i
dvala, och han åter blir människa, då han manats vid namn. Här kunde
det tyckas vara människans själ, som råder i björnhamnen, alldenstund
björnen endast dödar konungens fiender och ej far fram som ett vilt djur
eljest skulle göra, dödande vem han träffar på. En djursjäl behöver därför
icke häller här antagas. Fallet är i övrigt analogt med de förra.
2) I en sven3k folkvisa, Den förtrollade prinsessan (Sve. Folkvisor
utg. av Geijer och Afzelius, Nya upplagan av Bergström och Höijer, I,
187 f.) förekommer samma drag, i det att nämligen den till en näktergal
av sin styvmor förtrollade prinsessan under denna sin förhamning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
