Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Läffler: Till Háv. 155. 97
till sagan svarande Rimur (Hjalmstés-rimur, utg. av Finnur
Jónsson i Rímnasafn, b. 2, h. 1, Kbhn 1913), vilka hän-
visa på en äldre och bättre sagoavfattning, som enligt F. J.
(Ono. og Oisl. Lit. Hist. 2: 827), ”var sikkert ikke yngre
end c. 1300”, och som just i den ifrågavarande skildringen
har riktigare framställning av folktron rörande förhamning
än den bevarade sagan, i det nämligen rimmaren ej har den
förklaring, som i sagan ges av Bçrds påbud, att han ej
skulle få n ä m n as vid n a m n , när han hade gått till vila
nere i skeppet för förhamningens skull, eller orden: þvt på
dey ek. Denna förklaring är ju ock alldeles oriktig, ty
det var, som genom talrika så äldre som nyare exempel är
välbekant, ej av detta skäl, som en förhamnad ej fick näm-
nas vid namn, utan därför att förhamningen då genast av-
bröts och den mänskliga hamnen återtogs (jfr här straxt
förut s. 96, n. 1). Det vill härav synas, som om både sagans
ursprunglige författare och bearbetaren av den form, vari
den nu föreligger på prosa, illa känt folktron om för-
hamning.
B. M. O. har icke närmare angivit, på vad grund han
anser det vara utan vidare klart, att i fall som dessa här
förut avhandlade, då den mänskliga själen troddes under
sömn eller dvala utgå från den mänskliga kroppen och in i
en djurkropp, denna senare borde antagas icke ha någon
djursjäl, ej häller låter oss Hertz förstå, varför han antar en
seelenleerer Körper finnas till hands. Något härom finnes,
så vitt jag kan see, ingenstädes i de forntida källorna
blef till inånga underlig* djur
Först skapte hon sig till lejon och björn
Och så till inånga små ormar
Omsider till en lindorm stor.
Men om denna folkvisa heter det, a. a. II: 178. att ”den är en senare
och gjord produkt, till hvilket äfven flerfaldiga missljud . . . synas göra
henne”. Ett sådant missljud torde även nyss påpekade drag giva.
ARKIV KÖK NORDISK FILOLOGI X X X II, NT FÖLJD XXVIII. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
