Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Läffler: Till Háv. 155.
gestalt vid befrielse från förhamningen någon del av kroppen
förblev djurisk, så att en varulv kunde få behålla sin svans
(så enl. tysk folktro, Wuttke s. 778; en polsk dylik hos
Hertz s. 119).
Dessa fall höra tydligen till Hertz’ huvudfall 2, då
människosjälen ej går ut ur sin mänskliga kropp, och denna
senare antingen genom trolldomskraft direkt förvandlas till
ett djurs eller ock förhamnas medelst ”mechanische An-
passung einer Thierhülle” eller påtagandet av en i bered-
skap liggande djurhamn.
Man kan fråga sig, hur det kan vara möjligt, att man
vid pådragandet av en död djurhamn kunnat tänka sig en
djursjäl följa med. Tankegången kan ha varit denna: djur-
själen har vistats i närheten av den livlösa djurhamnen,
liksom människosjälen — enligt många folks tro — kortare
eller längre tid (ända till fyrtio dagar) stod i förbindelse
med den döda människokroppen, som ansågs ha ett potentielt
liv, så länge den ej var förmultnad (se J. von Negelein, Die
Reise der Seele i Z. d. Ver. f. Volkskunde 11: 17). När
så djurhamnen genom trolldomskraft blev levande, trädde
djursjälen åter in däri.
Det torde emellertid ej vara möjligt, att med någon
säkerhet kunna säga, hur våra förfäder tänkt sig förhål-
landet med djursjälen vid dessa forhamningar. En annan
förklaring än den här i det föregående föreslagna kunde
tänkas möjlig, nämligen, att, när den levande människan
iklädde sig djurgestalt, hennes mänskliga själ tänktes bli så
starkt påverkad — man skulle i våra dagar säga sugge-
rerad — av den yttre förvandlingen till djur, att hon ock
börjar känna sig själiskt som ett djur och fick dettas hela
natur, allt under det hennes mänskliga själsegenskaper latent
funnos kvar. Förhållandet skulle vara i viss mån likt det
och djurkropp. Se de intressanta bilderna till Montelius, Sfinxen i forna
tiders konst (Nordisk Tidskrift för vetenskap .. 1915, h. 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
