Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 119
Kommer så arbetets hufvuddel: den systematiska granskningen
af Bures grammatiska upplysningar. Tillgodogörandet af detta
parti försvåras i rätt hög grad af vissa stilistiska brister, som vid-
låda äfven åtskilliga andra af denne lärde och samvetsgranne for-
skares vetenskapliga arbeten — framförallt brist på klarhet i fram-
ställningen. Detta fel beror nog inte så litet därpå, att förf. ibland
tycks ha skridit väl raskt till offentliggörande af sina idéer och
teorier, så att läsaren ofta mera får bevittna gången af hans tanke-
arbete än glädja sig åt ett något så när slutgiltigt resultat af det-
samma. Förf:s stora samvetsgrannhet har också burit frukt i en
hel mängd förbehåll och reservationer mot dessa, hvilka ofta synas
mig ha uteslutande pappersteoretiskt värde: skola dylika med-
tagas, är deras rätta plats i alla händelser, för öfverskådlighetens
skull, i noter.
Rätt typiskt är i detta hänseende t. ex. partiet om kvanti-
tetsfrågorna s. 183—143; ganska krånglig är också behandlingen
af ks—chs s. 173, 174 och af typen vidhia, stydhia s. 226 f.
Af innehållet i denna afd. vill jag här lemna en mycket sam-
manträngd öfversikt.
S. 146—148 gör förf. troligt, att en i IFr förekommande
uppgift om uttalet af former till vara afser öppet a-ljud för pret.
och ett slutnare för imper. och konj. (de senare mest hemma i
högtidligt och religiöst språk!).
Motsatserna lett —lätt, nesa —näsa, leer —lär afspegla enl.
L. verkliga uttalsskillnader, som vid denna tid förekomma i god,
relativt dialektfri uppsvenska (s. 149—154).
Till den intressanta frågan om nasalvokaler lemnas ett bidrag
s. 160—165. Bure själf använder nästan alltid former, som tyckas
oberörda af nasaleringen. Det bekanta uttalandet Su 41 om ångerm.
sängian tolkas af förf. så, att sängian återger Bures hvardagsuttal,
sängien är en finare form (jfr det analoga förhållandet i fråga om
-rd och "tjockt” l s. 177). A(w)-formerna antar han med skäl ha
på 1600-talet existerat i hufvudstaden och Uppsala. Att de ut-
trängts beror icke blott på inflytande från målen i väster (om
hvilka i denna punkt Hesselman Sveam. s. 40 f.); sedan gammalt
har nog också ett kontinuerligt läsuttal existerat, som icke god-
känt a(»)-formerna. I fråga om de två alternativen: ensam nasal-
vokal eller sådan -f ett mer eller mindre tydligt n — något tredje
ges enligt L. ej — leranar förf.intet bestämdt besked. Jfr för
öfrigt Hesselman Språk o. stil 12: 106 f. och Lindroth ibid. s.
176 f. Förf. har icke tagit hänsyn till den af andra framställda
möjligheten att i dylika fall (väsentligen ortografiska) kompromiss-
former kunna föreligga (se Hesselman anf. upps. s. 114 f. och där
citerad litteratur). Det måste emellertid — med Lindroth Spr. o.
st. 12: 183 —medges, att ett dylikt ortografiskt an förefaller ganska
omotiveradt åtminstone i de många fall, där man afsiktligt sträfvat
att återge geuuint folkmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
