- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
120

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 Hellquist: Anmälan.
CTfc-ljudet förekom, att döma af Bnres uppgifter, mycket all-
männare, än någon hittills trott; det tillhörde äfven Bures eget
uttal t. ex. i förb. hv (som med cA-ljud däremot inte fanns i
Stiernhielms språk; s. 169); kanske hos Bure snarast chu (se s.
220 f.). Dughse och yxe ha rimligtvis kunnat uttalas med chs,
hvilket i det första ordet kan ha haft inhemsk upprinnelse, liksom
möjligen äfven ett inhemskt cht förefunnits i sup. sagt, i drÿght
och Sichtuna (s. 174).
Af de pronominella formerna på t och d ha de förra före-
trädesvis hört hemma i det högtidliga och det mera dialektala
språket, de senare särskildt i mera bildadt uppsvenskt talspråk
och mera färglös litteratur (s. 180). I traditionellt högtidligt
uttal tycks Bure äfven ha känt ghj (s. 185). Lgh och rgh torde
han åtminstone i naturligt tal ha återgifvit med Ij och rj framför
främre vokal. H uttalas framför j ss. i hiälpi (dock ej som ch-
ljud); j har tidigast utvecklats i götamålen (s. 191). I afseende
på uppmjukningen af k och g kommer L. till det resultatet, att
Bures språk snarast tillhört den hufvudtyp, som haft k och g, men
kj och gj framför len vokal (utom framför de mest palatala i och
ÿ). Häremot behöfver ej strida, att Bure sannolikt sagt fäjjen; se
utredningen s. 197 f., där förf. bl. a. häfdar, att öfvergången gh
> j före i och e ej tycks ha börjat genomföras förrän framemot
den nysvenska perioden. En sammanfattning af undersökningen
rörande g och k lemnas s. 205.
Bure skiljer på två r-ljud (i t. ex. rorugher). Utan tvifvel
har L. rätt i sin uppfattning, att det i båda tallen är fråga om
tungspets-r, om ock något olika sådana (s. 209 f.). Hans språk
saknar vidare scÄ-ljud (s. 211). Ändeisen -at i kallat, månat o. s.v.
tyder inte på någon uppsvensk utveckling -adh > at utan betraktas,
väl med rätta, som inflytande från af götadialekterna påverkat bok-
språk (s. 219).
De invecklade frågorna om stafvelseförlängningen kunna vi
här inte gå in på; jfr Hesselmans anmärkningar i Spr. o. st. XII
och Lindroths svar därå i samma band.
I sin icke närmare motiverade uppfattning att ort icke endast
i antesonantisk ställning förlängts (s. 286 not 1) har L. nyligen
vunnit ett stöd genom Wigforss utredning, Södra Hallands folk-
mål 1: 310.
I öfrigt må antecknas beträffande ljudläran, att vn (i re/na)
på Bures tid tycks ha kvarstått i inre uppländska (s. 241; i noten
ger förf. ett bidrag till frågan om uppkomsten af formerna rämna,
lämna), och att L. icke kan ansluta sig till de gängse förklarin-
garna af lång vokal -f lång kons. (s. 243 f.).
Af innehållet i kap. om vokalerna i mindre betonade staf-
velser vill anm. exempelvis erinra om förfrs försök att, i motsätt-
ning till Hesselman, vindicera ljudlagsenlig utveckling äfven åt
sådana former med grav betoning som bondenn > bonn, liksom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free