Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 121
möjligen omvändt bundin kan bero pä analogi från det stora an-
talet kortstafviga verb af 1, 2, 4 och 5 starka klasserna (s. 252);
jfr bvad som s. 253 yttras om Fäijn och trog’n bos Columbus.
Det språk Bure faktiskt beskrifvit är alltså enligt L. "ett
bestämdt uppsvenskt prägladt språk, men icke folkdialekt (sin egen
hembygds) utan ett allmängiltigt uttal".
Formläran skänker inte så mycket af intresse. Bures para-
digm ge med några undantag språkformer, som verkligen före-
kommit på hans tid, men "företrädesvis sådana som tillhörde kon-
servativare stilarter”.
I den, som det förefaller mig, mycket förtjänstfulla afd. D
skärskådas Bure som grammatiker, hans förmåga af språklig iakt-
tagelse och systematiserande.
Några enskilda uttalanden af Gustaf Vasa, Laurentius Petri
och Johan III ådagalägga redan före Bures tid intresse för mo-
dersmålets vård. Icke heller bröderna Magnis namn böra i detta
sammanhang förglömmas. Samma år som Uppsala möte skref den
då 25:årige Bure, som där tjänstgjorde som sekreterare, sina första
anteckningar om sitt modersmål.
Af särskildt intresse i den följande framställningen är fram-
hållandet af den hebreiska grammatikens betydelse för Bures språk-
liga uppfattning och sträfvanden (s. 286; i fråga om systematise-
ringen af konsonanterna s. 291 samt verbens indelning s. 300).
Äfven af den latinska och i någon ringa mån den isländska gram-
matiken har han rönt inflytande. Men i stort sedt kan B. betraktas
som en verkligt själfständig gram m atiker.
Han synes ha haft en aning om en tvedelning: buckal-vokal.
I fråga om vokalljudens bildning ger han intet egentligt nytt;
men visar större originalitet beträffande uppfattningen om difton-
gernas natur.
Bure hade som iakttagare ett fint öra. Spiranternas egenskap
af enkla, ej aspirerade ljud tycks han ha insett; han har iakttagit
skillnaden mellan l och s. k. tjockt l) och han har upptäckt na-
salis sonans (bond-n). Men ännu mera: han har aflyssnat ljuden
deras modifikationer i lefvande sammanhang (/ framför s, t, h\).
Äfven inom formlärans område har Bure gjort själfständiga
insatser; jfr t. ex. skemat öfver verben med pret. som indelnings-
grund (s. 302). Beträffande syntaxen kan anmärkas, att han —
f. ö. utan framgång, som vi veta — sökte hindra användningen af
deras som reflexivum.
Han är vidare "vår förste målmedvetne nystafvare", ur hvars
stafningsprinciper man kan draga konsekvensen ”bort med stumma
tecken", -fv- utdömes ej direkt, men väl -fu-.
Däremot har Bures omedelbara betydelse för senare svensk
grammatik af helt naturliga skäl ej blifvit så stor, som han förtjänt.
Doc. Lindroth har i sin bok om Bureus skänkt den svenska
språkvetenskapen ett synnerligen grundligt och kunnigt arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
