Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Olson: Anmälan. 123
ningar till syntaxen ett jämförelsevis stort utrymme jnst från den
synpunkten ägnas åt ordförrådet —
, utan förff. ha också särskilt
behandlat hithörande frågor, dels i ett inledningskapitel: ”Hvorfra
er Bergens befolkning kommen?”, dels i en sammanfattande kro-
nologisk återblick över målets historia (kap. XXVH—
XXX).
I den beskrivande delen finner man en rikedom av upplys-
ningar, vilkas pålitlighet med den stora omsorg, som uppenbarligen
nedlagts på materialets insamling och kontrollering, står över varje
tvivel; i den historiska och jämförande, såsom man med kännedom
av Larsens skriftställarskap kan vänta, en grundlig kännedom om
jämförelsematerialet, särskilt de övriga norska bygdemålen, skarp-
sinniga och inträngande utredningar, ofta slående evidenta förkla-
ringar, i alla dunkla frågor kloka och försiktigt avvägda diskus-
sioner och antaganden. Bokens värde förhojes genom tillfogande
av språkprov, dels med noggrannare, dels med grövre ljudbeteck-
ning, samt ett register, upptagande alla viktigare ord med hänvis-
ningar till de ställen i texten, där de behandlas.
I betraktande av den stora sakkunskap, som sålunda alltigenom
präglar arbetet, är det naturligtvis svårt att resa någon invändning
mot de slutsatser, vartill förff. kommit. Också är det blott i en
enda fråga av betydelse, som anm. vågar motivera en avvikande
mening.
Det bergenska talspråket har jämte drag, som bevarats själv-
ständigt från fornnorsk tid i motsats till utvecklingen annorstädes
— t. ex. rn (horn3 korn) i st. f. östno. nn (honn, konn) och västno.
dn (hodn, kodn) — och drag, som äro gemensamma för de flesta
norska mål — som t. ex. bevarande (i en del fall) av diftonger och
hårda kons. (p, t, k) — naturligtvis först och främst en del egen-
skaper, som svara emot stadens läge på västlandet. Mera viktiga
sådana äro t. ex. akcentförhållandena (huvudakcentens plats, den
musikaliska akcenten m. m.), vissa kons.-förbindelser (ps: östno.
fs, tl: östno. sl m. m.), Överensstämmelse i stora delar av ordför-
rådet. Uppkomsten av de speciellt västno. egenheterna och än
mer deras inträde i Bergenmålet äro oftast vanskliga att datera;
förff. göra emellertid troligt, att åtm. några gå tillbaka ända till
den fornno. perioden (före 1350). —Men därjämte uppvisar Bergen-
målet betydelsefulla fenomen av östno., speciellt nordländsk karak-
tär, och detta delvis med hänsyn till sådana förhållanden, som
redan i fornno. tid (mot slutet av den fornno. perioden) började
skilja östno. och västno. dialekter, även om de först senare fingo
sin slutliga utveckling. Hit höra t. ex. bevarandet av r ( c B) efter
kons. (bili1
arj dàkkçr: västno. bøk’o, dakkd osv.), saknaden av yngre
M-omljud (arfâçl c fornno. angull, askç osv.), behandlingen i kvan-
titativt hänseende av gammal kort rotstavelse m. m. Förhållandet
vittnar enligt förff. om att det väsentliga grundlaget för Bergen-
målet är kommet både från östno. och västno. dialekter och tro-
ligen förklaras bäst så, att staden allt från sin grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
