- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
176

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Undersökningar i fornnordisk grammatik.
I. Växlingen Sig- : Slug- i fornnordiska personnamn.
Som bekant använda de fornordiska språkefi i vissa
personnamn med normalt Sig- till första kompositionsled (isl.
Sigurþr osv.) fakultativt och dialektiskt såsom första kom-
positionsled även Siug- (Siugurpr osv.).
Denna växling Sig-\ Siug- söker Noreen Aisl. gramm.3
(§ 86, anm. 1; § 88, anm.; § 155; § 167, 5) förklara på
så sätt, att formen Sig- utgått från ett äldre *Sisi- (jmf.
got. sigis), under det att formen Siug- skulle hava uppstått
ur ett äldre *Se%u- (jmf. ags. sigor). *Segi- skulle genom
i-omljud av e hava blivit till Sig-\ däremot skulle den ur-
nordiska formen *Segu-war&un genom «-brytning ha övergått
till Siugurpr. Denna förklaring har — i brist på en mera
tillfredsställande — av mig akcepterats i Sv. ljudhistoria II,
37 2f.
Enligt denna uppfattning har alltså växlingen i : iu i dessa
ord inträtt under en avlägsen förhistorisk tid, och det är den
förhistoriska vokalen e, som brutits till iu i Siugurpr osv.,
liksom det är e, som brutits i *erpu : isl. fsv. iorp ”jord” osv.
Emellertid kan och bör helt visst växlingen Sig- : Siug-
osv. förklaras på närm are håll än genom antagandet av
olika avljudsstadier i denna första kompositionsleds andra
stavelse *).
En granskning av de i Linds arbete Norsk-isländska
dopnamn anförda formerna på Siug- och Sig- visar nämligen,
*) I defc nyligen utkomna arbetet Vestnorske maalføre fyre 1350. II.
Sudvestlandsk. I. ftygjamaal yttrar Hægstad s. 46: ”Umfram Sigurâr og
Sygurðr finn me alt i gnorsk tid ogso her det ljodbrotne Siughurdr. ..
I namnet Siguater hev sameleis i vorte brote til iu i gnorsk tid: Siuguater”.
Hægstad anser alltså, att det är i, som brutits till iu i dessa ord, men han
uppställer icke någon ljudlag för denna brytning.
ARKIV rÖ R NORDISK FILOLOGI XXXII, NY FÖLJD XXVIII.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free