- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
179

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Unders, i fnord. gramm. 179
Utvecklingen har säkerligen varit: Sighfus > Sighvus > Sigh-
wus] denna sistnämnda form [Sighwus) blev i vissa trakter
till Sighus, i andra trakte^ genom den här behandlade ljud-
lagen till *Siughwus och senare till Siughus *).
Åtminstone i vissa bygder av Norrland och mellersta
Sverige har, såsom exemplen visa, ljudutvecklingen -i%w >
inträtt.
När i de väst- och östnordiska språken namnet Siu-
gurpr även antagit den kortare formen Siurpr (Siurdher),
så beror detta säkerligen därpå, att ljudgruppen -w§w- över-
gick till -www-, senare -u[w]u-, -w-, när ordet Siugurpr i sat-
sen var relativt oakcentuerat. Som bekant voro förnamn
ofta relativt oakcentuerade redan i fornspråket (Kock i Ark.
nf. V, 143 f.). Utvecklingen Siugurpr > *Siu(w)urpr >
Siurpr är alltså analog med ljudutvecklingen (bruptughu-
mø >) bruttughu-mø > bruttu{w)u-mø > bruttu-mø osv. i forn-
svenskan (se Kock i Ark. nf. VII, 150 f.).
H
e *

*


Vissa västnordiska och östnordiska personnamn med Sig-
till första kompositionsled hava också biformer på Syg-, och
aven om dessa må några anmärkningar göras, ehuru villkoren
för utvecklingen Sig->Syg- icke alltid kunna säkert konstateras.
Genom studium av de faktiska uppgifterna hos Lind
inser man, att Syg- anträffas i fornnorska källor
1. rätt ofta i Sigurpr: Sygurpr ävensom i Sigwordher:
Sygwordher, Sywardh, Sywordk — två gånger i Sigvaldr:
Sywaldsson (Syualson; Lind sp. 900, 1299) — en gång i
Sigvipr: Syguet från år 1514 — ett par gånger i Sigvgr:
Sywor från 1500-talet.
2. några gånger i Sigmundr: Syghmundhr (1378 och
senare) — Sigbiorn: en gång Sygbion (1427), en gång ”Sy-
*) Möjligen Sighfus > Sighvus ;> Sighwus > Sighus ;> Siughus; i så
fall värkade även gh-\-u dialektiskt brytning av i.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free