Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Kock: Unders, i fnord. gramm.
övergången p > o-ljud begränsad till slutljudande ställning.
När man i något yngre fnorska urkunder kan såsom ort-
namn finna 0 7 Oar (t. ex. i Eysteins jordebok c. 1400)
motsvarande det normala â ”amnis”,så utgöra dylika ord exempel
på den relativt sena dialek tisk a övergången p ö (jmf. Falk
anf. st. s. 117). Det kan väl knappt avgöras, huruvida ett i
äldre Borg. Krist, en gång (16: 4) antecknat to ”tå” (Hægstad,
Gamalt Trøndermaal s. 95) uttalats tç eller tó (jmf. s. 195) *).
Det från annat (andra) språk lånade personnamnet Påll
har ofta skrivningen Poll, t. ex. i Stockholms homiliebok;
dessutom användas formerna Pçll, Patval, Poely Pcwel (se
Lind, Norsk-isl. dopnamn). Såsom låneord (lat. Paulus)
intar Póll i viss mån en särställning; jmf. i besläktade
språk fsv. Päwal Pawel, nederty. Pawel, äldre da. Po(y)el.
Troligen har ett äldre Päw(a)l *Päw{e)l övergått till Ppll
> Póll genom inflytande på ð-ljudet av det (förlorade) ome-
delbart följande w-ljudet i förening med det omedelbart före
a stående bialabiala p.
Det isl. fsv. Jclö har säkerligen ej uppstått ur äldre
*kläwa, utan det innehåller, såsom redan Kluge, Et. Wb.
samt Falk och Torp, Et. Wb. antaga, (i motsats till fht.
kläwa) avljuds8tadiet ö (jmf. isl. pret. klä till isl. verbet
kleyia ”riva”). Detta bekräftas av isl. fsv. pl. klør (till subst.
klö). PL klør har genom äldre v-omljud uppstått ur *klö\w\iR.
I fall isl. fsv. klö tidigare hetat *klawuy skulle dess
*) Hægstads och Torps ordbok upptar jämte rå ”stång” även (utan
citat) ró "stång”. Troligen har en stavning med o i detta ord påvisats blott
från något enstaka ställe i fornspråket. Övriga lexika synas ej känna den,
och förmodligen bör den bedömmas såsom det nyss nämnda i fnorskan en
gång påvisade to. För övrigt skulle man från växlingen rá :ró "vrå” (se
s. 195) hava till rå ”stång" kunnat på analogisk väg bilda ro.
I fall fsv. slä nsv. nno. dial, slö "ormslå” uppstått av urgerm. *slanhö
urno. *slähu med nasalerat a (jmf. nht. schlänge; K. F. Johansson i Beitr.
XV, 243), så beror o-ljudet i (*slähu ;>) slö därpå, att ä-ljudet var nasalerat.
Om åter grundformen varit *slaihö urno. *slähu (Johansson ib. XIV, 302
noten), så blev *slähu till slpt och detta övergick senare till fsv. slä nsv.
slå, men i vissa (svenska och norska) bygder till slö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
