- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
207

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HeUquist: Anmälan. 207
så trogen och fullständig bild som möjligt af Germanien och dess
invånare. Retoriskt-stilistiska hänsyn tyckas emellertid på icke så
få ställen ha medfört lätta modifikationer af innehållet, hvarjämte
den för tiden karakteristiska idealiseringen af naturfolken i många
fall utöfvat inflytande på omdöme och framställningssätt. Åtskil-
liga gånger har Tacitus förallmänligat hvad han visste om de ger-
maner, som han bäst kände till, nämligen de i väster boende;
men han har icke gjort sig skyldig till en dylik generalisering på
långt när så mycket som en del senare mytologer *).
Bland de grupper af egennamn, som äga religiös betydelse,
hade man kanske väntat sig en för stjärnnamnen (Friggerocken,
Karlavagnen m. fl.). Till de från samma synpunkt intressanta
månadsnamnen höra äfven de isl. Gói och porri, hvarom M. Olsen
i Maal og Minne 1912, s. 1.
I afd. H. (Die Dichtung) afvisar Helm väl kategoriskt den
en gång äfven af honom själf omfattade meningen att Muspilli
är ett hedniskt ord; se nu äfven Braunes nya inlägg i PBB
40: 424 f.
Vi öfvergå så till arbetets första del, den förhistoriska
tiden. Förf. söker nu klargöra, hvilka af de i inledningen nämnda
primitiva religiösa föreställningarna som låta fastställa sig under
de enskilda perioderna, och vidare, om man här kan spåra ett
framåtskridande till högre religioner och i så fall, till hvilken grad
ett sådant kan iakttagas.
Vid besvarandet af dessa frågor måste förf. naturligtvis i
första rummet stödja sig på de arkeologiska fynden. De äro emel-
lertid vittnesbörd, hvilka — där de icke förhålla sig alldeles stumma
— ofta om de förhållanden, hvarom här är fråga, tala ett språk,
hvars tolkning kräfver mycken takt och försiktighet. Dessa båda
egenskaper synes förf. i hög grad besitta, hvartill kommer en
grundlig och omfattande kännedom af den vetenskapliga litteratu-
ren, äfven den nordiska.
Först lemnas en redogörelse för hvad som kan anses sannolikt
i fråga om stenålderns själaföreställningar och dödskult.
Från kjökkenmöddingarnas tid, hvilken historici och arkeo-
loger, inom parentes, med orätt bruka kalla den äldre stenåldern
(i stället för den yngre stenålderns äldre period), saknas grafvar
fullständigt: alltså inga begrafningsbruk och intet skydd för liken.
Intet af dem, som påträffats, och framförallt ingen hufvudskål har
varit intakt. Detta beror ej, såsom man ansett, på mekaniska or-
saker, utan med all sannolikhet därpå, att man ansett den döde
för skadlig och velat skydda sig mot honom. Materialet för denna
*) Då förf. på tal om inskrifterna anför den osannolika tolkningen af
det på Berlinguldringen oeh Heidebrakteaten förekommande alu som salus,
hade också bort påpekas, att. samma form är ganska vanlig i nrnordiska
runinskrifter och där på annat sätt förklarats; se t. ex. Bugge Ark. f. nord.
fil. 8: 28, No. Indskr. 1: 159.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free