Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Anmälan. 211
bronsfåglarna, om hvilka se Lehmann Da. Stud. 1904, 8. 76), och
detta förefaller något betänkligt.
Solen har alltså under denna tid uppfattats som ett hjul
eller en skifva, som drages af en häst — sannolikt förstadiet till
föreställningen om en himmelshäst eller en solvagn. Af någon
antropomorf solgud finns ännu intet spår, och i själfva verket sak-
nas som bekant en starkt framträdande sådan äfven sedermera hos
germanerna
I detta sammanhang hade man kanske väntat några ord om
måndyrkan under bronsåldern; jfr t. ex. Olrik Nordisk og lappisk
gudsdyrkelse (Da. stud. 1904, s. 55). Därom emellertid i det föl-
jande (s. 257). För måndyrkan under denna tid skulle just, enligt
Bing, Trundholmsvagnen kunna anföras som stöd; men man har
svårt att tro, att skifvan skulle genom sina två sidor samtidigt
beteckna två olika gudomligheter.
De efterbildningar af bilor och yxor, som förekomma under
sten- och bronsåldern, ha att döma af deras litenhet och öfriga
beskaffenhet ej kunnat tjäna till praktiskt bruk. Analogier från
andra håll visa, att de haft religiös betydelse, de mindre snarast
som amuletter och de större som votiv- eller offergåfvor; man off-
rade åt guden det vapen han behöfde. Sol- eller himmelsguden
har ej, såsom t. ex. Montelius antagit, från början haft något med
dessa föremål att skaffa. För primitiv uppfattning är yxan eller
bilan närmast en primär mytisk bild af den dödande blixten och
på ett senare stadium åskdemonernas vapen. Senare har emellertid
sol- eller himmelsguden hos åtskilliga folk i sig upptagit äfven
åskgudens gestalt; se närmare s. 192 f.
En gammal åskdemon från denna tid är enl. Helm sannolikt
Hrungnir "larmaren”, hvars namn och täflingskamp med Oden
icke passar in på en bergjätte. Såsom redan Olrik framhållit,
företer denna kamp onekligen vissa ålderdomliga drag: Tor kastar
sitt vapen och åker till stridena). Sagan om kampen mellan
honom och Tor vill förf. helst betrakta som en kultsaga, ett minne
från den tid, då åskdemonerna fingo vika för den nye åskgudeu.
Bronsålderns gudar hade öfvermänskliga dimensioner; de flesta af
de jättar, med hvilka Tor kämpade, uppfattas af Helm som dylika
åskgudomligheter, deras ondska är ofta ett sekundärt drag. Mel-
1) En alldeles ny tolkning af Trundholmsvagnens mytiska innebörd ger
J. Bing i sin ofvan citerade nyligen publicerade afhandling. Enligt dennes
sinnrika, men fantastiska hypotes skulle vagnen representera inte mindre
än ett tretal gudomligheter — endast skifvan två.
a) Förutsättningen för att namnet Hrungnir skulle vara urgammalt
är emellertid, att det vore en afl. af en w-stam, hvaraf man annars inte har
något spår. Mig förefaller det snarast som en relativt ung deverbativ bild-
ning (jfr sv. runga), uppkommen i anslutning till gamla denominativer ss.
rpgnir, låhnir o. d. I öfrigt tycks det mig ej heller så nödvändigt att
skilja denne Hrungnir från de egentliga *;bergjättarna;;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
