- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
213

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Anmälan. 213
om emellertid redan bronsåldern kände en dödsgud i människo-
gestalt, kan inte afgöras.
Att i förhistorisk tid germanerna tydligen ägnat gudomlig
dyrkan äfven åt trädstammar, klossar o. d. (träfetischer), visa flera
fynd af sådana föremål, som undergått en med tiden allt tydligare
framträdande bearbetning och som tillvaratagits å gamla kult-
platser *). Om dessa primitiva gudabilder erinra ännu de norska
högsätespelarna och Hávamáls tremenn, hvilka senare H. anser ha
haft apotropeisk krafta). I denna belysning finge den gamla sam-
manställningen af gudanamnet asar och got. ans ’bjälke’ en till-
fredsställande motivering.
Af öfriga gudomligheter har man att till den förhistoriska
tiden föra en himmelsgud, *Tms, hvilken som personlig gud san-
nolikt förefanns mot slutet af bronsåldern. Ktoniska väsen måste
ha förekommit redan under stenåldern att* döma af bruket att be-
grafva offergåfvorna. Båtoffren från bronsåldern tala för en då
existerande hafsgudomlighet.
I afsnittet om kulten behandlar förf. bl. a. det egendomliga
bruket att gömma, begrafva eller i vatten nedsänka votiv- och
offergåfvor. Vid sidan om Helms egen förklaring kunde man möj-
ligen erinra om en fyndig gissning eller antydan af Meringer i
Wörter u. Sachen 5: 170, där han — utan tanke på denna passus
i Helms arbete — uppkastar och indirekt besvarar den frågan,
hvarför vid de offer, som man bragte gudarna, den offrande höljer
öfver sig själf och icke snarare offret.
Den religiösa splittringen bland germanerna, som naturligtvis
inte alldeles saknades under de förhistoriska perioderna, framträder
tydligare under den följande förromerska och romerska tiden,
som utgör arbetets andra del.
I anslutning hufvudsakligen till S. Müller redogör förf. för
märkligare afvikelser i fråga om begrafningsskick, t. ex. å Born-
holm eller från början af järnåldern i västra och sydvästra Jutland
samt Slesvig och Holstein.
Från början af den romerska tiden inträda viktiga förän-
dringar. Likbränningen aftager som bekant, men bibehålles dock
på många ställen vid sidan af det nya bruket, och bland grafgåf-
vorna börja, sannolikt, såsom ock allmänt antages, under inflytande
från romersk kultur, allahanda käril att öfverväga, innehållande
rester af matvaror, som tyda på rikliga dödsmåltider.
Förklaringen till dessa vacklande och växlande företeelser
har man sökt däri, att begrafningen icke längre skulle hvila på
religiös grundval. Förf. delar ej denna mening. Möjligt är vis-
serligen, att man nu icke längre ansåg själfva begrafnings-
sättet af vikt för själen. Men att man ej var likgiltig för själen
1) Naturligtvis få dock ej — såsom förf. också s. 222 framhåller —
a lla dylika figurer befraktas som fetischer eller gudar.
2) Jfr för öfrigt äfven den nyligen publicerade uppsatsen af T. E.
Karsten om fi. Rtmkoteivas i Namn o. bygd 2, särsk. s. 200.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free