Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
‘
214 Hellquist: Anmälan.
själf och dess vidare öden, visa grafgåfvorna, som nu äter börja
uppträda i större mängd.
Hvarifrån härleder sig emellertid denna nya sed att icke
längre bränna liken? S. Müller antager främmande inflytande,
men nämner intet om dess ursprungsort. Om den romerska kul-
turen kan det ju här icke vara tal, då romarna vid denna tid
ännu i allmänhet brände sina lik. Möjligen föreligger här alltså
spontan utveckling hos något germanfolk, hvarifrån bruket spridt
sig vidare.
Af gudar funnos under denna period åtminstone Oden, Tyr
och Tor.
Den förres namn vill Helm i likhet med R. Meyer betrakta
som en afledning af ett sbst. *woä-, kollektiv beteckning för den
vilda jakten (s. 262 f.) — en härledning, som från ordbildnings-
lärans synpunkt är mycket sannolikare än andra försök till förkla-
ring af gudanamnet Oden; jfr got. kind-ins, piud-ans, isl. drótt-enn,
Herj-ann o. a. analoga bildningar *). — Tolkningen af Oden som
Mercurius härstammar enl. förf:s mening icke från historici utan
från köpmännen, s. 266. Taciti uppfattning, att denne guds dyrkan
var samgermansk, är felaktig, s. 268.
Taciti Mars är naturligtvis Tyr, *Tïue af *Dieus. Helm af-
visar Bremers härledning (dïvus), hvilken också, för själfva guda-
namnets vidkommande, utan tvifvel haft att glädja sig åt en större
anslutning än den förtjänat. Men han anser ej, att man från den
etymologiska öfverensstämmelsen med de sanskritiska, grekiska och
latinska gudanarnnen får eller bör sluta sig till en indoeuropeisk
öfvergud. Det enda vi på grund af denna som sannolikt eller
möjligt kunua våga påstå är, att indoeuropéerna dyrkat dagen eller
den ljusa dagshimlen: ingenting berättigar oss att ansätta en sedan
urtiden gemensam, personligt uppfattad himmelsgud. Utveck-
lingen till en sådan kan ha försiggått hos de enskilda folken.
Sannolikt ha emellertid att döma af den stora likheten mellan de
romersk-grekiska och sanskritiska namnen närmare förbindelser
ägt rum mellan dessa folk, under det att för germanerna en mera
själfständig utveckling ligger närmare till hands.
Att Tyr varit en germansk himrnelsgud kan ej betviflas.
Men hos de västliga germanerna har han redan vid denna tid
öfvergått till att väsentligen dyrkas som krigsgud, hvarvid man
får tänka sig ett mellanled: Tiuz som den öfverste guden (såsom
*) Frågan blir ju dock något invecklad på grund af isl. 0är, Freyjas
älskade fVçl., Hyndlulj., Sn.-E,, Einar Skulason), som allmänt anses syfta
på Oden och som en och annan velat betrakta som grundordet till detta
namn. Säkerligen föreligga emellertid i öäinn och 0är två af hvarandra
oberoende bildningar, öär bör sannolikt med B,. Meyer o. a. sammanhållas’
med ty. Wode, som abstraherats ur kollektivföreställningen om den vilda
jakten (Helm anser samhörigheten icke alldeles säker). Öfverensstämmelsen
med ind. Våta är väl mera tillfällig; jfr Macdonell Vedic Mythology s. 81 f.
— Jfr för öfrigt sägnen om skogsjägaren "Kung Od* TJppl. (Grip i Uppl.
2; 890); = Wode eller yngre form af Oden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
