Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Lindroth : Anmälan.
i stor utsträckning följer växlande stilprägel. Till vårt vardags-
språks ordföljd äro i första hand knutna naturlighet och otvungen-
het. Men därav följer ingalunda, att en därifrån avvikande ord-
följd suggererar poetisk högstämdhet. Också den äkta poesien vill
ha natur och liv. Byter man nu ut den otvungna ordföljden mot
en ordställningstyp, som endast eller företrädesvis är hemma idet
stela skriftspråket, i torrprosan, kanske rent av i dennas torraste
avarter, då riskerar man naturligtvis att en i sig själv poetisk
tanke, även om ordvalet likaledes är poetiskt, faller platt till
marken. Och till de nu anmärkta förseelserna beträffande ord-
ställningen synes mig Brate ofta ha gjort sig skyldig. Valda
prov må belysa saken:
Så mycken din åtrå
jag menar ej vara,
att förtro den åt mig du ej törs.
Skm. 5.
Huvudet hugga
av halsen skall jag dig,
om ej mig ditt jaord du giver.
Skm. 23.
Det jag väntar,
att dig skall ej lätt
Med blidhet din broder
du bedja skall . . .
Reg. 12.
Eder följa vill jag få.
Reg. 18.
Men vara jag kände mig
full av hätskhet.
Gudr. II 37.
Sådana som jag ville
växa skulle.
Gudr. II 40.
Dig om allt det
eder jag svärja
I flera av dessa fall är ordföljden snart sagt främmande för
svenskt språkbruk överhuvud. Vi få då en följd av mosaikartat
hopplockade ord, som direkt röjer oförmågan att begagna moders-
målet till de poetiska intentionernas förverkligande.
Stundom är det den syntaktiska konstruktionen som medför
stelhet och död; så ett övermåttligt bruk av ackusativ med infi-
nitiv. Ej sällan fördärvas den poetiska stämningen genom en en-
staka glosa eller ordforbindelse, i det att denna hämtats från främ-
mande stilmiljö. Så: fôr sann Skm. 19 (ordet tillhör snarast det
slitna folkviseordförrådet), blänga Skm. 27, det var en gång Hym.
agn av oxen
att erhålla bliva.
Hym. 18.
Men hetsig mig vara
gudar och människor mena.
Lok. 45.
Än värre är
— det veta jag tror mig —
den fränders fejd, som hotar.
Reg. 8.
vill vid den heliga
vita stenen.
Gudr. III 3.
Något sådant du sade
sedermera skulle
ej hända en mö
mer än mig ensam.
Oddr. 12.
[De] påstodo sig oss
ertappat hava.
Oddr. 23.
Ett ord tyckes än osagt
av eder båda vara.
Hamd. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
