- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettioandra Bandet. Ny följd. Tjugoåttonde Bandet. 1916 /
302

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Torgny lagman.
Ett av de berömdaste partierna i Snorre Sturlesons
Konungasagor är den ofta omnämnda scen, då Torgny lag-
man håller sitt stora tal till Olov skötkonung. Från Snor-
res skildring av Torgny som den mäktige bondehövdingen,
som vågar säga sin tredskande härre och konung sanningen
och som tvingar honom att foga sig efter folkets önskningar,
har denna episod framstått som det klaraste uttrycket för
den svenska bondestammens självständighet. — En annan
fråga är, huruvida denna skildring är historiskt riktig.
Det händelsesammanhang, i hvilket Torgny uppträder,
är följande1):
Efter Olov Tryggvessons död ha stora delar av Norge blivit
skattskyldiga under Danmarks konung Sven tveskägg och Svärges
konung Olov svenske (O. skötkonung). Men Olov Haraldsson (O.
den helige) samlar åter Norge under en norsk konung. Olov Ha-
raldsson och Olov svenske äro därför varandras motståndare. Det
fientliga förhållandet mellan konungarna vållar svåra olägenheter
for de bägge rikenas gränsinnevånare, för vikborna, som gått un-
der den norske konungen, och för de svenska västgötarna. Vik-
borna ha en avsevärd del av sin handel på Västergötland, och
västgötarna äro för erhållande av viktiga förnödenheter hänvisade
till Viken. Den norske konungen är benägen till försoning, och
han sluter fred med jarlen Ragnvald i Västergötland på ett år.
Men Olov svenske är oförsonlig. Han är så förbittrad på Olov
Haraldsson, åt vilken han icke vill avstå det erövrade Norge, att
han icke ens vill höra hans namn nämnas; han kallar honom en-
dast "den digre man”.
Emellertid äro bönderna i Viken icke nöjda med det stille-
stånd, som ingåtts mellan Olov Haraldsson och Ragnvald jarl, och
de begära av Olov, att han skall sända bud till sveakonungen för
att underhandla om fred. Böndernas önskan framföres av Björn
stallare; konung Olov utser denne att fara. Med islandingen
Hjalte Skeggesson beger sig Björn till Svärge. Han ställer först
färden till Ragnvald jarl, vars hustru, den norskfödda Ingeborg,
Olov Tryggvessons syster, livligt uppmuntrar honom i hans före-
havande. Hjalte reser till Uppsala att undersöka möjligheterna
*) F . J o n ss o n s ed. av Heimskringla 1911.
A U I V VOK XOKDISK riLO LO O I XX X II, KY V Ö L » XXYUI.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1916/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free