Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 Hellquist: Anmälan.
Alltså : det fanns, enligt N., en grupp diktare, hos hvilka en
hemlighetsfull identitet existerade mellan Valhall och valplatsen.
Och dessa föreställningar äro de äldsta.
Men inte blott gästerna i Valhall äro verkliga ’Valgäster” —
äfven salen förråder sitt ursprung från ”valr”. Kenningarna SvqI-
nis salpenningr och Svåfnis salnœfrar visa, att Odens hus tänktes
byggdt af och täckt med sköldar: jfr Grlmn. Spjuttaket är ett
af dragen i den skräckbild, som de inträdande se för sig. Detta
spjut- och sköldhus har ingen motsvarighet i verkligheten. Men
beståndsdelarna måste ha sitt ursprung därifrån, och den ort, där
de finnas tillsamman, är slagfältet efter striden, betäckt med lik
och vapen af alla slag. Dessa tillhöra Oden, som samlar alla de
herrelösa spjuten l) och sköldarna och däraf bygger en stor sal, i
hvilka han bor med de fallna i Valhall. Eller också byggs den
af de döda sjäifva för att ha ett skydd. V alhall är — med ett
ord — ett som sal stiliseradt slagfält.
Valen på slagfältet fick sin sal efter förebilden af äldre ger-
manska dödsboningar, t. ex. Hel. Dessa voro inga allmänna
dödsriken — en dylik föreställning är hos germanerna jämförelsevis
ung —: hvarje ätt hade sina egna döda, som man stod i förbin-
delse med och placerade i ofta bestämdt lokaliserade ”dödsbo-
ningar” (dödsberg o. d.). För Valhall gällde också en inskränk-
ning: där mottogos nästan endast vapendöda män. Häri ligger
en af olikheterna med de öfriga dödsboningarna — en olikhet, som
sammanhänger därmed, att Valhall inte var förlagdt till en viss
bestämd ort. En annan är den, att Va-lhall icke är någon sal i
bergets inre, ty det har ett verkligt tak. På grund häraf skulle
det, enligt N., vara tydligt, att släktskapen mellan Valhall och de
öfriga dödsboningarna ej får fattas som direkt härstamning, t. ex.
från dödsbergen.
Inte heller af detta resonemang kan jag känna mig fullt
öfvertygad. Att sköldtaket härstammar från slagfältet, har inte
bevisats: det kan bero på en helt naturlig omstilisering. Valhall
har i våra källor visserligen inte förlagts till någon bestämd plats,
men intet hindrar väl, att vi här stå inför samma utveckling som
den Hel undergått. I Tyskland finnas ju berg, om hvilka berättas,
att krigarskaror där ingått.
Från regeln, att endast vapendöda män fingo plats i Valhall,
finnas åtskilliga undantag: utom sådana, som dött af sina sår efter
siaktningen eller dött en död, som påminner om drabbningens,
och som sålunda kunna föras till första gruppen, erhöllo också
sotdöda furstar och hjältar där inträde. Förf. ser här två olika
Valhallsbilder af olika ursprung. Om de senare säges ofta, att de
fara til Octins. Men detta är icke alltid detsamma som att fara
*) A f intresse är den i anmärkningarne (s. 102) häfdade härledningen
af Odens spjut ur gammal fetischdyrkan ; jfr t. ex. Eyrb. kap. 44, om Stein-
þórs spjut, som "leitadi sér stadar”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
