Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
enligt skulle hava io (iø) i oblika kasus och i pluralis, så
är det påfallande, att intet enda exempel sådant som *stiorno
ell. dyl. kunnat påvisas.
Vidare finnas i forntrönderskan fiatur, iafur, i forn-
svenskan fiatur, lavur, M un ”jätte’’ i ortnamn, thicedhur
”tjäder”. Man vill naturligtvis gärna om möjligt förklara
ia (ite) i dessa ord såsom ljudlagsenligt i nom. och ack.
sg. osv.
Ännu bestämdare talar en del andra ord med ia (ite) i
första och kvarstående u i andra stavelsen för att det ljud-
lagsenliga slu tresu ltatet av brytningsdiftongen eu framför
kvarstående u var ia (ite] icke io, iø) i forntrönderskan och
östnorskan, fornsvenskan och forndanskan. Jag nämner föl-
jande exempel, hvilkas ia (ite) i rotstavelsen annars icke
eller blott med stor svårighet kan förklaras:
Det isl. fisknamnet fiorsungr ”Trachinus draco” mot-
svaras i nysvenskan av fjärsing, i nydanskan av fjä(r)sing 1).
I forndanskan användes (under 1100-talet) personnamnet
Fiersong (Nielsen Olddanske personnavne), som torde därmed
vara identiskt; det har då brukats som tillnamn, innan det
Övergick till vanligt personnamn. Liksom så ofta annars
har på östnordiskt område den relativt äldre avlednings-
ändelsen -ung här utbytts mot -ing ; jmf. fsv. fiterdhunger :
nysv. fjärding etc. etc. Isl. fiorsungr har på fornsvenska
och forndanska hetat *fiarsung(er) *fitersung(er) (jmf. fda.
Fiçrsong). Jmf. Torp o. Falk Lydhist. s. 126.
Isl. personnamnet lorundr motsvaras av fornnorska
larimder Iterunder (i vissa bygder) och av fsv. run. iaruntr,
latiniserat lanmdus, Iterundus.
Åtskilliga ljudutvecklingar i det nordiska fornspråket
under sent förhistorisk tid tala för, att ett genom yngre
’) Sahlstedt 1773 har fjässing, i nysv. även färsin g, fässing (Weste
1807, Lindfors 1815), i nydanskan också fessing ; jmf. Kock Sv. ljudh.
III: 216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
