Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
man finner former av typen stiarnu (med ia). Detta är,
såsom antytts, fallet i Tröndelagen och i Norges Östland,
vidare i hela Sverige (med Finland osv.) och i Danmark.
Blott i ett m indre geografiskt område (Island och västra
Norge) möter man former av typen stiornu (med io).
Då alltså under sent urnordisk tid vokalen ö (o) nor-
m alt övergått till a i infortis-stavelser (*tungö > tunga etc.),
så väcker följande ljudlag icke överraskning:
den genom yngre w -brytning uppkom na b ry t-
ningsdiftongen éo med fortis på e och med o re la tiv t
oakcentuerat övergick till éa (ex. *stéornu > *stéarnu) i
de flästa bygder av N orden (Tröndelagen, Norges Öst-
land, Sverige och Danmark)*).
Detta bör något närmare belysas.
Ord med yngre u-brytning hava, såsom nämnt, i is-
ländskan brytningsdiftongen io1 t. ex. stiornu (oblik kasus
till stiarna). Däremot är deras vokalisation i vissa forn-
norska dialekter och i de östnordiska språken denna:
a) den yngre brytningsdiftongen eu k v arstår
såsom iu om edelbart fram för vissa labiala lju d g ru p -
per, näm ligen 5 , (k)k (på östnordiskt om råde kanske
även v och dentalt /), efterfö ljd a av kvarstående u
eller i 2). Orden med v, § + w äro kortstaviga. De i
fråga varande orden äro mycket få.
’) Härmed påstås naturligtvis icke, att utvecklingen *stéornu ;>
*stéarnu varit sa m tid ig med någon av de nyss anförda utvecklingarna
ö(o) > » i Hung’0:> tunga osv.
2) Jmf. i v is s m ån härmed d e ls denna regel: "Lautgesetzlich bleibt
[i fornsvenskan] der gemeinnordische Brechungsdiphthong iu in Fortis- (und
Semifortis-?)Silben erhalten, wenn ihm in der nächsten Silbe ein u oder i
folgt" (Uml. u. Brech. s. 286 och där anf. literatur) — d els Hultmans ytt-
rande i Hälsingelagen s. 345: "Ingenting är antagligare än att det af kvar-
stående u värkade omljudet ia > ig varit bundet vid ställningen framför
guttural konsonant eller dentalt Z
" (Hultman menar, att sedan *tegu etc. i
fsvenskan brutits till Hiagu etc., detta sistnämnda genom ett slags kombi-
nerat yngre w-omljud blev till tiughu). — d els Kocks uttalande i Sv. ljudh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
