Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 259
tjære; fda. iædhen best, form ”krubban” *) — fda. Fiersong]
nyda. fjæ(r)sing; fda. kvinnonamnet Biœrund *).
Härigenom kastas ljus även Över växlingen io : ia (iœ,
ie) i den ursprungliga a-stammen fda. biorn nyda. bjørn :
ä. da. biern. I fall brytningsdiftongen ia såsom slut-resultat
uppstått blott framför följande a-ljud, så vore det påfallande,
att formen biern kunnat leva kvar; det är ju nämligen
blott i de relativt icke mycket använda två kasus gen. sg.
och pl.,som man i så fall skulle havt ia (biarnar, biarna).
Då emellertid den yngre a-brytningensåsom slut-resultat
givit ia, så var ia ljudlagsenligt också i ack. och dat. pl.
(fbiarnum, *biarnu). Helt naturligt har alltså io i biorn
bjørn utgått från de mycket brukliga nom. ack. sg., men ie i
biern från gen. sg., gen. dat. ack. pl. Yäxlingen nysv.
fjord :fjärd är kanske alldeles analog härmed; se dock s.
266 omkvarstående av io framför r<
5 i giorpe.
Då genom ovan gjorda utredning torde framgå, att dif-
tongen ia i nom. sg. och ack. sg. av fno. fsv. iavur, fiatur,
fsv. iœtun-j thiœdhur-, fiedhur, iadhur fullt ljudlagsenligt ut-
vecklats, så behöver man icke till förklaring av dessa ords
vokalisation antaga, att brytningsdiftongen io ljudlagsenligt
övergick till ia framför a i följande stavelse.
Att emellertid denna sistnämnda av mig i Beiträge XX,
134 ff. påvisade ljudlag icke desto mindre tillämpats i forn-
*) En enda gång har i fdanskan skrivningen iodœ ahträffats (i nom.),
nämligen i Mandevilles Bejse (s. 221 rad 2); med rätta har utgivaren Lo-
renzen rättat det till iedce. Helt visst är iodœ blott skrivfel, även om den
möjligheten kanske icke är utesluten, att iata iadœ dialektiskt genom tidig
förlängning av penultimas a övergått till iâdœy som senare på vanligt sätt
gav Hâdœ (skrivet iodœ) genom övergång ä > å. Detta senare synes vara
Kalkars mening. — En gång finner man Biørund (nämligen i Liber Donat.
monasterii Sorensis; SBD. IV, 506) i st. f. väntat Biœrund. Troligen är
Biørund endast skrivfel. Hultman söker i Hälsingelagen s. 345 förklara
B iørund såsom uppkommet ur *Bigrnwpnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
