Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag.
(jmf. ags. beofor) har av mig väsentligen belysts redan i
Sv. ljudh. II, 319 f. (jmf. ock Noreen i Ark. I, 163 f.,
M. Kristensen i Ark. nf. XXI, 140 f.). Här må blott till-
fogas, att även ett *betur :> *beubur med yngre «-brytning
ljudlagsenligt kunnat bli till fda. *biavur, biœvœr.
Jämte de sällsynta fsv. giolsœmi ”otukt” DL. 1 gång,
giolskaper ”otukt” YML. 1 g. finnas giœl maper ”lägersman”
DL. 1 g., gœlskaper ”otukt” UL. 1 g. Första leden i dessa
ord hör naturligtvis tillsamman med nsv. dial. g(j)äl ”yr,
brunstig” osv. och med verbet nsv. gilja. Tamm gissar med
tvekan i Et. ordb. på att fsv. giol-, giœl- utgått från en
urnord. stam *gelu-. Detta är mycket ovisst, men växlingen
giol- :giœl- strider naturligtvis alldeles icke mot den här
diskuterade ljudlagen.
Också isl. fsv. miol fda. miøl : fda. mial miœl meel
”mjöl” må här anföras, ehuru växlingen i detta ord icke
berör den i denna uppsats egentligen diskuterade frågan.
Såsom Wigforss Södra Hallands folkmål s. 92 framhåller,
finnas fda. mial miel hos Harspestreng; miel meel i AM.
187, 8:o. Nyda. riksspråket använder mel; i vissa skånska
bygdemål har man mêl, i andra ävensom i sydhalländskan
det därur utvecklade mail (maul) ; jmf. Olseni Södra Lug-
gude-målets ljudlära s. 47, O. Billing Åsbo-målets ljudlära
s. 20, Swenning Utvecklingen av samnordiskt æi i syd-
svenska mål s. 136, Wigforss anf. st.
Ordet ”mjöl” var under urnord. tid en wu-stam: *melwu
(Kock Uml. u. Brech. s. 276). Detta hette i gen. sg. *mel-
waR (jmf. isl. gen. fiår till /á), men denna kasus hade allt
för ringa användning för att kunna ensam meddela sin
vokalisation åt fda. mial, miœl.
anträffade skyrdh ”grävd kanal”. Ordet lever ännu i det småländska skyrd
”mindre vattenledning ur sjö, å eller bäck”; i Kalmar län skör -”ett djupt
dike eller större rännil med vatten”; jmf. Rietz, Se om B iafr skyrdh Martin
Nilsson och Kock i Nilssons ”Ort- och släkttraditioner från Ballingslöf” s.
12 (i Folkminnen och Folktankar 1916),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
