Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Kock, En fornnorsk och östnordisk ljudlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: En fnorsk o. önord. ljudlag. 267
komna diftongen eu har i fgutniskan varit densamma som
för dess behandling i de Östnordiska språken för övrigt, för
så vitt av de mvcket fåtaliga fg. exemplen framgår.
Sålunda kvarstår eu såsom iu omedelbart framför §4-u
i tiughUj ntr. fiugur, gen. fiugura. Fg. fiarfii,fiarpungr böra
uppfattas på samma sätt som motsvarande fsv. ord. Om
run. prêt, giarf>u i Aakirkeby-inskriften se Kock Sv. ljudh.
III s. 196. Om fsv. hiuldo (pret. till halda) genom analogi-
påverkan tillsvidare bibehöll iu (se s. 250) och först sent
övergick till Moldo, hiøldo, så motsvarar fg. pret. pl. hieldu
det y. fsv. Møldo, i det att genom den vanliga fg. utveck-
lingen iø z>ie Møldu blev till hieldu.
Exkurs.
Man har icke sällan anfört ett par runristade former
såsom stöd för den meningen, att ett w-ljud i ändeisen skulle
omedelbart hava verkat brytning av e till ea (ia). De an-
dragna runformerna visa emellertid alldeles intet i dylikt
avseende.
hA.eruwulafiR i Ista b y -in sk rifte n . Detta ord på
den nämnda blekingska runstenen anser man med rätta be-
tyda ”Hiorulfs son”. Redan Wimmer fattar hos Burg Die
älteren nordischen runeninschriften s. 159hAeruwulafiR såsom
ristfel i st. f. *heAruwulafiR. Denna förmodan har senare med
tvekan upprepats av andra; jmf. t. ex. Pipping anf. avhandl.
s. 7 not 3. Emellertid kan det förtjena nämnas, att Wim-
mer icke antar, att hAeruwulafiR (*heAruwulaflR) angiver
uttalet Hearuwul(a)fin; han menar det angiva uttalet Heçru-
wul(a)ÛR. Den som senast yttrat sig om denna inskrift, näm-
ligen von Friesen i Lister- och Listerby-stenarna s. 32 delar
icke den uppfattningen, att runristaren velat inhugga *heA-
ruwulafiR. Han anser, att ristaren först huggit a, men
rättat sig genom att efter a tillfoga e — ”vare sig nu att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
